Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Solveig von Schoultz: Tre dikter - Väntan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLVEIG von SCHOULTZ
Väntan
I begynnelsen var väntan: skymning.
Genom en lyktas gåtfulla gloria
föll flingor som flyktiga aningar
på barnets uppåtvända ansikte.
Väntan
en vårkväll när den skendöda marken
klirrar under fötterna som frusna förhoppningar
när nymånen sjunker under mötesplatsen
liksom plejaderna i plågans hav.
Väntan
lyssnande inåt befallningens urtidsröst
nio månaders långsamt stigande visdom
väntan på en glädjes tunga bristning
och på härskarens okända ögon.
Väntan
i mörkret sträckt till en sovande man
oroligt är mitt hjärta tills det finner vila
finner det sin vilas grönska i dig
vaknar din ömhet att varsna?
Väntan
ännu när gryningen gräver sig fram
låsets knäpp sonens främmande vägar
ungt skall härdas i förråeisens köld
och mödrarnas munnar tiga.
Väntan
medan ljuset droppar sin lysande gråt
och mannens värkbrutna kropp styvnar
handen stryker över det förlorades tinning
värmen som aldrig viskats.
Väntan
att avskildheten djupnar mot sitt svar
det tömda hjärtat väntar sena stjärnor:
svaret varför väntan var så lång
väntan att bli mänska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
