- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVIII. 1949 /
734

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Filmrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FILMRECENSIONER

accentuerat än hos de flesta. En italiensk
filmregissörs attityd mot Hollywood tycks vara en
miniatyrreproduktion av Italiens förhållande
till U. S. A. En underlägsenhetskänsla, som väl
till lika delar bottnar i den ekonomiska
situationen och i krigsförloppet och ockupationen,
uttryckt i en oftast imponerande ambition att
visa storebror att man inte behöver skämmas
på alla områden. Genomsnittsamerikanernas
ofarliga och MP’s (military police) brutala
naivitet registreras skadeglatt i kontrast mot
genomsnittsitalienarens större humanistiska
erfarenhetsfonder. Dollarkulten ställs mot
naturlig livsglädje, puritanism mot en relativ
uppriktighet i sexuella frågor, glamour och happy
end mot social realism eller antik ödesdramatik
i traditionell operastil. Att sedan negern John
Kitzmiller står till de italienska regissörernas
förfogande ("Paisa", "Leva i fred") utnyttjas
ofta för välgörande påminnelser om skillnaden
mellan italiensk och amerikansk syn på
rasfrågor.

Filmen visar en något odefinierad blandning
av kärlek och solidaritet mellan samhällets
olycksbarn, mellan en italiensk flicka som på
grund av krissituationen befinner sig på det
sluttande planet, vilket som bekant för unga
flickor i svenska och italienska filmer leder till
bordellernas bakdörrar, och en amerikansk
negersoldat som i sin önskan att hjälpa flickan
genom att tjäna pengar på svarta börsen råkar
i konflikt med de amerikanska
militärmyndigheterna, men efter häktningen lyckas fly. Det
hela utspelas mot en bakgrund av svarta
börsaffärer vars skugglike ledare och filmens bov
(Pierre Claude) är impotent och fysiskt klen
för övrigt, endast intresserad av pengar. Denna
stackare är klädd i vitt och ler aldrig medan
negern är bullersamt glad och negersvart.

Trots denna både bildliga och bokstavliga
svart-vitt-målning lyckas Lattuada inte att höja

filmens tema från operagolvet till det avsedda
tidlösa planet vid vilket hans tidigare film
"Banditen" (felbedömd av kritiken och
förbisedd av publiken) tidvis snuddade. Det är inte
bara den farliga
fnask(Maria-Magdalena)kul-ten som stör helhetsbilden, det brister alltför
mycket i människoteckningens konstnärliga
logik och, vad som är mera ovanligt i italiensk
film, i skådespelarprestationerna. I sin iver att
visa hur genombussig negern egentligen är
suddar Lattuada ut det sensuella elementet till
oigenkännlighet och inför broderskärlek och
negro spirituals, vilket enbart verkar
förvirrande i potenssymboliken. Svarta börschefen
är en gengångare av Langs Peter Lorre och
flickan (Paria del Poggio) är visserligen en
intressant bekantskap men saknar, delvis på
grund av brister i manuskriptet och
personinstruktionen, konturskärpa och den
nödvändiga nyanseringen av sina uttrycksmöjligheter.
Slutligen en randanmärkning som kanske
verkar petnoga men som synes mig motiverad i
fråga om realistiska filmer. Det är viktigt att
anlita dialogförfattare på originalspråket. De
engelska repliker som förekommer i filmen
tycks vara översatta från italienskan, plågsamt
födda ur skolgrammatiken och ödesdigert
korrekta som affärsbrev.

Ändå är filmen värd att ses, mera än de
flesta. I all sin ofullgångenhet, i sin brist på
konsekvens och intellektuell skärpa är Lattuada
stimulerande just genom sin överdrivna
ambition att symbolisera. Han är tillräckligt
hederlig och intensiv för att man skall göra
invändningar och ryckas loss ur likgiltigheten.
Att filmen ur formell synpunkt är perfekt med
ett ypperligt foto i en halvdokumentär stil som
låter stiliserade landskapsbilder av sträng
skönhet brytas av skärande jazztoner ur ruiner är
ett ytterligare och ingalunda oväsentligt pius.

11 AI[R Y ScHEIN

734

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1949/0750.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free