Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Hervé Bazin: Gift. Översättning av C. G. Bjurström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERVÉ BAZIN
som aldrig skrev ut långa recept och som
brukade lugna de anhöriga ända fram till
begravningen. Han böjde sig över Céleste som låg
där röd och svettig, drog upp linnet ända till
näsan, klämde länge och väl på det svällande
köttet och stack in en tumme i späcket, vilket
framkallade ett genomträngande "aj".
— Så där ja! sade han spefullt. Vi har en
liten blindtarmsinflammation.
— Blind ... tarms ... inflammation ? Är ni
säker på det, frågade Myco förbluffad.
— Det är ingenting farligt! svarade Chérel
och vred utan att veta det om kniven i såret.
Gubben vacklade till, drog sig långsamt
tillbaka till köket och stängde häftigt dörren.
— Sanna mina ord! sade Berthe upprörd.
Gubben Myco håller på att bli vriden! Det är
sant, han är ju sjuttiofem år.
— Lormel blev rädd, jämrade sig den sjuka.
Han hade tagit med sig svamp hem: han måtte
trott att han förgiftat mig. Den skälmen ger
katten i mig, men han är mån om sitt anseende.
— För varje synd finns det förlåtelse,
skämtade Chérel. Men nu måste vi organisera det
här. Jag ringer efter ambulansen; gumman
Lormel måste opereras snarast. Berthe, ni stannar
hos henne tills bilen kommer och lägger på
kalla kompresser för att lindra smärtorna, om
det är möjligt. Vad gubben Lormel beträffar
skulle han väl i alla fall kunna skaffa lite is
hos slaktaren.
Härvid vred läkaren sakta om dörrhandtaget.
Köket var tomt och översållat med
söndertrampade svampar som blandades med rester
av skrivboken. Han rynkade ögonbrynen och
sade torrt:
— Ni har kanske rätt, Berthe. Vart har han
tagit vägen?
Myco traskade i väg till slussen med
händerna tryckta mot tinningarna.
— Jag känner till alla de ätliga, mumlade
han. När jag nu för en gångs skull vänder mig
till de giftiga ...
Han avslutade inte sin mening och snavade
över en kålstock.
— Jag borde inte ha gjort det, bekände han
och reste sig. Jag borde inte ...
Men det var inte på Céleste han tänkte. Han
gav tydligare uttryck åt den ånger som
anfäktade honom, när han kom fram till staketet:
— Jag borde inte ha förstört skogen. "De"
hade inte gjort mig något. För givetvis ...
En vattenstråle bröt sig fram mellan
slussportarna och uppfyllde natten med det långa
ljudet av sönderrivet siden.
— För det är givetvis omöjligt, jag har inte
misstagit mig! ropade Myco med lidelsefull
övertygelse.
Han böjde sig allt längre och längre framåt.
Nedanför honom flätades alger och vass om
varandra. Tusentals stjärnor, små
fosforescerande svampar från en annan värld blänkte i
den flytande snårskogen. Myco sträckte fram
handen, och den rörelsen drog honom definitivt
med sig i djupet. Hans fall frigjorde lövet som
alltjämt var fastklibbat på hans hjässa och som
flöt i väg med forsen, fortare än han själv.
Översättning av C. G. Bjurström.
770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
