Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Örjan Lindberger: Modern anglosaxisk litteraturkritik. 1. Engelsk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖRJAN LINDBERGER
kom ut 1938 under titeln "English Pastoral
Poetry" (W. W. Norton & Co).
Av dessa böcker har särskilt den första
utövat ett vidsträckt inflytande — ehuru det kan
vara tveksamt om den är den bästa.
"Ambi-guity" har blivit ett slags mästarord. I själva
verket börjar det svåra hos Empson redan med
detta grundbegrepp. Varför ser man, om man
söker översätta det till svenska. Det motsvaras
såväl av "tvetydighet" som av "svävande
betydelse", "dubbeltydighet" eller
"mångtydighet". För att få mera terminologisk reda har
man också i amerikansk praxis isolerat den
sistnämnda funktionen genom att använda
ordet "plurisignation".
Att söka ge en kortfattad och schematiserad
bild av Empsons sju typer skulle bli ett föga
givande och för läsaren starkt påfrestande
företag. Jag väljer i stället att lämna några
exempel, hämtade från fall som kan belysa Empsons
konkreta utgångspunkter.
Vi kan börja med studien "Milton and
Bentley" i den senare av Empsons böcker.
Dr Richard Bentley i Cambridge är ett av
de berömda namnen i den klassiska filologins
historia. Denne vasse textkritiker från
1700-talet tog sig före att nagelfara den i tryck
föreliggande texten till Miltons verk. Han hittade
massor med — som han tyckte — oklarheter
och orimligheter, och han emenderade friskt.
Empson har roat sig med att underkasta
Bent-leys härjningar en noggrann granskning.
Empsons inställning visar sig därvid vara i hög
grad ambivalent. Å ena sidan anser han, att
textkritikerns ingrepp ofta mördar poesin
(ehuru denne någon gång avslöjar barocka
ting): "Sir Walter Raleigh sade, att det inte
kunde ha funnits något barn i ’Det förlorade
paradiset’, därför att ett uns av sunt förnuft
skulle ha ödelagt det; det blev den store
doktorn förbehållet att spela denna betydelsefulla
roll". Å andra sidan finner Empson filologen
nyttig för sina syften: "Bentleys förtjänst som
kritiker av Milton är av ett annat slag; han
åstadkommer visserligen ofta bara triviala
fel-finnerier, men han har näsa för att hitta vik-
tiga ställen att gnata på". Bentleys
emendationer tjänar med andra ord som en förträfflig
slagruta till sådana passager, som är starkt
komprimerade och som avslöj ar de för Miltons
poesi bärande spänningarna och
motsättningarna.
En av de passager, som Bentley utdömde,
är den som i Frans G. Bengtssons svenska
översättning lyder så här (det är fråga om Satan
som flyger mot helvetets portar):
Stundom rör
hans högra vinge kusten, stundom vänstra
sen rakt fram bär hans kurs i skymningsrymden,
och högt hans kosa styrs mot eldens valv.
Som när långt bort vid havets rand en flotta
skönjs, svävande bland moln, av förlig vind
hem från Bengalen buren, eller från
Ternate och Tidore, öar rika
på köpmäns frakt av kryddor: i monsunen
den stävar hän i tropisk natt: så syntes
i fjärran Avgrundsfurstens flykt.
Bentley strök raderna såsom "romantiska och
insatta av utgivaren". Empson försvarar dem;
den utvikning som här görs tillfredsställer
läsarens fantasi, därigenom att den är full med
underförstådda jämförelser som hänför sig till
den impuls, som drivit fram hela diktverket.
Empsons kommentar går inte att i dess helhet
citera i anslutning till den svenska texten;
denna rymmer icke — det röjs just av
kommentaren — hela innehållet hos Milton; här
är en del av vad som sägs: "De [skeppen]
fraktar kryddor, lika dem i paradiset, emedan
de representerar hedendom och jordisk
härlighet, representerar allt det som Milton hade
behållit kontakt med efter att ha avsagt sig det
och kunde använda för att göra Satan lockande;
Satan är lik en köpman därför att Eva
kommer att byta sin oskuld mot dessa varor, och
lik en flotta snarare än ett skepp på grund av
den rikedom för fantasin som polyteismen och
denna världens brokighet erbjuder. (Det hela
stämmer med Satan som symbol, inte som
karaktär.)"
Genom en liknande analys av andra av
Bentleys anmärkningar får Empson fram, att
Miltons känsla för paradiset i grunden var av
788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
