Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
en skildring av sina förhållanden, sin livssyn
och hur han leddes till dådet, och denna
berättelse är interfolierad med både mer och mindre
övertygande glimtar av hospitalsmiljön,
läkarens person, domstolsförfarandet etc.
Författaren har på ett ibland något irriterande sätt
bemödat sig om en "skicklig" komposition.
Båda böckerna är intelligenta om också
kanske inte riktigt fullmogna konstnärligt —
i det avseendet förefaller mig Törd Hernes
dagboksroman stå högst. Det är ju i banal mening
inga uppbyggliga historier, men vågar man
hoppas att de vittnar om en gryende insikt i
var skon klämmer oss moderna
samhällsmänniskor så kan man kalla dem uppbyggliga. I
varje fall är de intressanta. Gunnar Ekelöf
ENSAMHET OCH
GEMENSKAP
Hans Hergin: Din är elden. Tiden. 8: 50.
Gunnar LobrÅten: Joker. Wahlström &
Widstrand. 10:—.
Hans Hergin är en träget arbetande svensk
författare, som med sin i år utgivna roman,
"Din är elden", uppnått opustalet tio. Han har
specialiserat sig på erotisk-psykologiska
romaner, och flera av dessa har haft en ton som
kommit en att lyssna. Varför han aldrig fått något
riktigt genombrott som författare är svårt att
säga. Kanske är orsaken att söka i en viss
spinkighet i hans andliga fysionomi. I varje
fall är det tydligt att han ideligen strävat efter
att förfina sina stilistiska medel och sina
psykologiska instrument.
Något i den nya romanen glappar emellertid.
Teckningen av huvudpersonen, den av
tomhetskänsla halvt söndergnagde men till det yttre
överlägset och elegant ironiske juristen Greger
Skantin (det är också ett namn!), är inte
riktigt övertygande, åtminstone inte i de första
bilderna. Hans konversation flyter bara alltför
oljad: han gör trots författarens alla försök
att övertyga oss om motsatsen intrycket av
intellektuell halvherre. Hans förhållande till
Mait erbjuder, sådant det här skildrats, inte
heller mycket av intresse. Större engagemang synes
författaren ha orkat med i skildringen av sin
huvudpersons gryende förälskelse i den varma,
fullblodiga och uppriktiga Botel Jerv. Det är
en vacker ton över de sidor som åskådliggör
den syrlige och frusne advokatens upptinande
känsloliv. I all synnerhet det parti som berättar
om Greger Skantins och Botels sommarliv på
den svenska ostkusten har glans och fräschör.
Hur resignation och skepsis till sist ger vika
för den värmevåg, som äkta kvinnlighet kan
utstråla, har varit Hergins tema i denna roman.
Delvis har han lyckats fånga nyanserna i
denna process på ett övertygande sätt.
Hans Hergin kan i sin senaste roman ibland
visa iögonenfallande svaghet för vissa koketta
stilistiska effekter. Bäst kommer hans artisteri
till sin rätt i naturskildringarna. Hos Gunnar
LobrÅten är det kanske inte i första hand de
stilistiska valörerna man fäster sig vid; hans
prosa, ibland lite grovhuggen och tung, har
i varje fall sin egen karaktär. Det finns
alldeles tydligt hos honom, åtminstone i den
roman av hans hand som bär titeln "Joker",
ett intensivt engagemang i det ämne han
skildrar och detta meddelar sig till läsaren och gör
att han aldrig ett ögonblick betvivlar
skildringens äkthet och verklighetshalt. Det är
vardagsmänniskor som agerar i Lobråtens
roman; han förstår deras visserligen inte alltför
komplicerade psyken. Han känner sina
pinne-bergare. Korrekturläsaren Severin, som
upplevt sitt äktenskaps skeppsbrott, är en ensam
medelålders herre, tafatt och sliten. Då han
möter Helga, känner han att denna människa
skulle kunna ge honom den värme, som gör
livet uthärdligt. Men i denna kvinnas skugga
spökar hennes älskare, och vid hotet att han
ånyo ska dyka upp mördar Severin i
desperation Helga. Drömmen om gemenskap har
brutalt slagits i spillror. Lobråtens roman visar
kanske inga bländande författaregenskaper.
Men den är ingen fabriksvara; den har livets
färg alltigenom; den har äkthet och sanning.
Johannes Edfelt
KLYVNAD
Willy Kyrklund: Tvåsam. Bonniers 1949.
5: 75.
Willy Kyrklunds novelldebut förra året
kvarlämnade intrycket av en ung prosaist som
verkligen försökte gå sina egna vägar, och denna
lovvärda ambition måste författaren sägas ha
ytterligare utvecklat i sin nya bok, som på ett
både ordkynnigt och sakligt tillfredsställande
sätt har döpts till "Tvåsam".
Boken har på omslaget åsatts etiketten
"roman" men är närmast en psykologisk
arabesk, ett subtilt arrangerat tankeexperiment.
Den rör sig kring två figurer,
Övervaktmästaren och Vaktmästaren, som instängda i samma
821
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
