Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
kas avläggare i Söderhavet, möter de resande
en obetvinglig, skrytsam optimism. Och
Bab-baljana undrar: "Är det inte bättre att vara
trygg under en kung än utsatt för tjugo
miljoner monarkers övervåld, om man också själv
tillhör detta antal?" För ofta förhåller det sig
så att "den som hatade förtryck själv blir en
förtryckare". "Att vara politiskt fri är inte
huvudmålet eller den största välsignelsen."
Denna frihet, säger Melville, är endast ett
medel och tjänar ingenting till om människan
samtidigt dras ned i fattigdom. För det samtida
Amerika måste denna undrande skepsis ha tett
sig gåtfull; i våra ögon framstår ju Melville
som en i all sin dunkla metafysik ovanligt
klarsynt siare. Hans synsätt kan i all sin idealism
kanske karakteriseras med en modern term —
en kritisk pessimism.
Han kluvenhet "mellan mörker och ljus",
tro och otro präglar alla de intellektuella
resonemangen i "Mardi". Blott i skildringar av
mångfald och skönheten i primitivt liv växer
den patetiska livskänsla fram som ändå måste
betraktas som ett bärande element i Melvilles
författarskap. Han har själv erkänt sitt
beroende av Rousseau; men hans yppiga
primi-tivism är alltid förknippad med ett element av
skuld och tillbakahållen av tanken. Han läser
Rabelais och Thomas Browne, han beundrar
dem i lika mån. Det är lätt att sätta denna
dubbelhet i samband med Melvilles livsbakgrund.
De två polerna i hans väsen finns
representerade i hans liv med grafisk tydlighet:
upplevelserna i den puritanska barndomsmiljön i
New England — erfarenheterna från havet
och sydligare breddgrader. Det är
betecknande att Hawthorne, puritanen, förstod
Melville bäst av generationskamraterna, Whitman
förhöll sig alltid kritisk. Yillah tycks, i "Mardi",
symbolisera något mera än den absoluta
sanningen, hon är också ett puritanskt kvinnoideal.
Mot henne kontrasterar Melville den sinnliga,
mörka drottningen Hauti, som i allegorien
samtidigt får representera det kroppsliga och
skulden, den skuld som Taji känner inför
mordet på infödingsprästen. Själva den
medvetenhet med vilken dessa två gestalter är tecknade
vittnar på ett intressant sätt om i vilken grad
Melville måste ha haft sin olösliga psykologiska
konflikt klar för sig. Medvetenheten är en
ballast från vilken han aldrig kan befria sig. Och
det är ytterst den som motiverar det epitet som
amerikanska litteraturhistoriker älskar att ge
Melville: en amerikansk Hamlet.
Taji finner aldrig Yillah, han ser henne blott
skymta i en virvlande vision. Under resan
förföljs han oupphörligt av hämndegudinnoi
Hautis utsända, som skänker honom kransar
av malört som olycksbådande tecken. I vattnet
tycker han sig se infödingsprästens upplösta
kropp. Den metafysiska huvudtanken tycks
vara denna: att sanningen aldrig kan befrias
med en syndfull handling, att ljuset alltid är
besmittat av mörker. Filosofen Babbaljana
finner sin hamn i Serenia, det kristna samhällets
idé, men Taji kan ingenstans stanna. Och när
vi lämnar honom far han ensam vidare för att
söka Yillah, "över ett ändlöst hav".
Det är först långt senare, i "Billy Budd",
som Melville uppnår en försoning med
verklighetens brutala dualism. Taji fortsätter i
förtvivlan sin sökan efter Sanningen; Ahab går
under i förtvivlans trots mot det onda; Billy
Budd försonar sig med ödet och välsignar
den som förgör honom. I "Mardi" slits
Melville ännu mellan oförsonliga motsatser. "Han
kan varken tro eller vara trygg i sin otro; och
han är alltför ärlig och modig för att inte
försöka göra ettdera" (Hawthorne).
(Denna recension följer originalets text och
ansluter sig på vissa punkter till Matthiessens
analys. Den upplaga, som i år presenteras på
svenska är stympad. Romanens
kompositionella balans är förstörd. Babbaljana, i vars
mun de flesta av de intellektuellt debatterande
replikerna är lagda, är i det närmaste struken.
Den politiska allegorin är nästan obefintlig.
Metoden kan inte försvaras.
Men översättningen är förträfflig.)
Lars Forssell
VALET OCH KVALET
Olle Holmberg: Inte bara om Hamlet.
Bonniers 1949. 7: 25.
Att vilja är att kunna välja. Å, att det skall vara
så svårt att välja! Att kunna välja är att kunna
försaka. Å, att det skall vara så svårt att försaka! En
liten prins skulle göra en utfärd; man frågade honom:
vill prinsen åka med häst eller fara i båt? Och han
svarade: jag vill åka med häst och fara i båt.
Orden är Hjalmar Söderbergs, och de många
älskarna av hans konst lokaliserar dem genast
till "Doktor Glas". De ger uttryck åt den
melankoliske doktorns situation, en situation som
i en eller annan form är välbekant för oss alla
och som kan tänkas inträda i vårt liv med högst
växlande förtecken. Ett sådant förtecken,
kanske det mest skrämmande, är det som upp-
824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
