Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
tionerna till Böklin. Hon om någon har kunnat
följa känslornas förborgade svall och återsvall
under brevdiskussionen av de mest magistrala
ämnen, de högsta filosofiska frågor, och ur
detta undertryckta orossorl utläste hon hemliga
accenter och bristfärdiga tonfall som skulle
undgått den mindre lyhörde. Vad
minnesteck-nerskan skulle förmått utvinna ur Fredrikas
stora reseskildringar, som hittills aldrig
uppskattats till sitt fulla värde, det kan man endast
gissa sig till av det lilla hon hann med att få
sagt. Här hade framställningen troligen fått en
av sina tyngdpunkter, och här var oupptäckt
land i sikte då spejaren för alltid lade ner sina
instrument, som hörde till de finast och
sinnrikast konstruerade i hela vår sentida litteratur.
Holger Ahlenius
Einar Malm: Ack, i Arkadien. Några kapitel
om Wennerbergs Gluntar och deras
förhistoria. Gebers 1949. 9: 50.
Litteraturen om Wennerbergs Gluntar är
skäligen mager (och vill man vara cynisk kan man
kanske i detta förhållande utläsa att dikterna
i fråga aldrig trängt så djupt in i
folkmedvetandet som en del Uppsalaakademiker,
företrädesvis av äldre årgång, gärna velat tro).
Den har inte heller blivit nämnvärt
fylligare genom Einar Malms älskvärda och
anspråkslösa lilla hyllning till Gluntarnes
hundraårsminne. Han har övertygande skisserat
sångernas förhistoria, påpekat de litterära och
musikaliska förebilderna och givit roande
glimtar av fredagssalongerna hos Malla
Silfverstolpe och de glada upptågen bland
musicerande och törstiga Juvenaler. Undersökningen
av verklighetsunderlaget till de
romantiskt-svärmiska tongångarna i Gluntarne —
framför allt förälskelsen i Ava Wrangel och Hedda
Cronstedt — ger också väsentlig belysning åt
den unge Wennerbergs personlighet. Däremot
förefaller de litterära och personhistoriska
granskningarna av ett urval gluntar mindre
givande; en och annan lustig notis, som kan
tjäna som komplement till Wennerbergs egna
kommentarer i 1882 års utgåva av verket, kan
inte dölja det faktum att författaren borde ha
givit sig mera tid, både med insamlande och
bearbetning av källmaterial och med en fylli-
gare teckning av miljön. Överhuvudtaget har
Einar Malm föredragit att hålla sig till
sångernas mera "juvenala" sida — den litterärt
kanske mest givande, djupt personliga "En
kväll på kyrkogården" nämns sålunda endast
i förbigående. Det är nog ofrånkomligt att
författaren, i ljuset av sina egna lyckliga
Uppsalaår, hemfaller åt en väl kraftig romantisering
av glunttidevarvet. 1840-talets student förnötte
ingalunda sin frikostigt tilltagna fritid endast
på punschkonsumtion, serenader och oskyldiga
upptåg. Dumdryg klasshögfärd och rå
busmentalitet hör med i bilden — det ger också
Gluntarne belägg för. Man läse uppmärksamt
"Hemmarsch från Eklundshof med en
bondspelman" eller "Harpospelet på Scylla": de
vittnar om en sinnesförfattning som man i
varje fall numera knappast skulle vilja kalla
studentikos. Staffan Andræ
Noveller om ungdom. Samlade av Stig
Carlson. K. F:s Förlag 1949. 2: 50.
För att stimulera dagens ungdom att läsa
goda noveller har Stig Carlson (och av
efterskriften att döma även Ludwig Schnabl)
kommit på den utmärkta idén att samla några
berättelser om ungdomsproblem, skrivna av unga
författare. Allt som tagits med är lätt att läsa,
huvudparten av de omtryckta historierna
tillhör den mer realistiska och omedelbara genren,
som har många begåvade företrädare bland
författarna kring och under de 30. Ett
undantag är Stig Dagerman som i "Bon Soir"
lyckats ge sin speciella ton av intensiv
feberdröm även åt denna historia om
tidningspojkens möte med kvinnan. Närmast honom står
Gustaf Rune Eriks i sin ypperliga
bluesfantasi, graciös och lätt som när ett
silkespapper fladdrar ut från Fjällgatan. Ivar
Ahlstedt ger en driven och ändå sensibel bild av
ett sterilt idrottsintresse, Torsten Bohr visar
en grönalundsflicka i den tomt malande
nöjeskvarnen, medan Hans Hergin, Gösta
Pettersson och Birger Vikström mera
humoristiskt skildrat villrådiga unga personer i stora
samhälleliga apparater. Bidragen är väl valda
och den vackra lilla volymen bör kunna sätta
även något mognare läsare på givande spår.
Åke Runnquist
£28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
