Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Den nya dikten
Hurdan litteraturen skall bli under de
kommande åren har man ivrigt undrat på fler håll
än i Sverige. Flera av de stora, populärt hållna
amerikanska litteraturtidskrifterna har t. ex.
haft bekymrade funderingar i ämnet, som
mynnat ut i maningar till diktarna att ta det
nya halvseklet till förevändning för att komma
med något nytt, något positivt och
uppbyggande. Den mest kände bland dem som
framför detta tema är socialfilosofen Lewis
Mum-ford i The New York Times Book Review.
Mumford vill att författarna skall bli något
förmer än speglar av världens våldsamhet och
splittring, att de skall hjälpa till att kedja de
demoner som vi låtit slippa loss, att de skall
skildra situationer där människan själv och
”livets krafter” har övertaget och att de skall
skapa en litteratur där hela människan blir
skönjbar, liksom den splittrade människan blev
det i Joyces ”Odysseus”. Han ifrågasätter
också om inte den moderna litteraturen genom
att syssla så mycket med ”de krafter som
underminerar och förnedrar oss” snarast kommit
varhärdarna att sprida sig i stället för att läkas.
Det där är ju saker som sagts förut och som
sägs varje dag, om man frånser att Mumford
är skarpsinnigare än många av sina
meningsfränder — han anser inte att all litteratur med
positiv tendens utan vidare är den bästa, hans
program är i stället att de bästa författarna
skall skriva böcker med sådan tendens. Den
som läst en smula modern litteratur, t. ex.
amerikansk, ser annars hur våldsamt han
generaliserar — om man tar en så spridd och
representativ författare som Hemingway
finner man ju även i hans rätt mörka och osäkra
världsbild stödjepunkter i form av mod,
kamratskap, mänsklig värdighet osv.
Men även den litteratur som kan te sig direkt
nedbrytande i sina yttringar har ju oftast
tillkommit i ett positivt syfte, för att utan
om
svep visa människan hennes belägenhet, så att
hon skall kunna göra bästa möjliga av den. I
regel blir bilden tämligen mörk och
instruktionerna kärva, med en mycket liten procent
uppmuntran i, som hos Sartre, men det kan
nog te sig tveksamt hur stora checkar man
skall våga dra på människans goda sidor och
livets uppbyggande krafter, så pass ansträngt
som tillgodohavandet just nu är.
Men Mumford rör också vid en annan fråga,
när han säger att diktaren framför allt är en möj
-ligheternas tolk, vars ingivelser om framtiden
skall hjälpa till att forma en bättre värld.
Frågan om diktarens möjligheter och medansvar
på den punkten har nyligen dragits upp i en
diskussion om poeter och politik i
Stockholms-Tidningen, där Victor Svanberg och Erik Hj.
Linder särskilt hävdat författarens roll som
påverkande faktor, även politiskt sett.
Finns inte här ett givande fält för
litteratursociologen? Jo, svarar svensk sakkunskap, men
svårbearbetat och svårt att avgränsa. En del
försök i den riktningen har dock gjorts i
Frankrike, där man bl. a. undersökt Rousseaus
inflytande på omvärlden. Många sidor av
ämnet ter sig också formlösa och okontrollerbara
som Mississippis delta, men några hållpunkter
kan man kanske få genom att börja med
enskilda, tendenspräglade böcker. Hur har
Tegnérs ”Svea” och Mobergs ”Rid i natt” inverkat
på samtidens politiska uppfattning? Och hur
gick det till när Ivar Lo-Johanssons böcker
påverkade lösningen av lantarbetarnas problem?
BLM :s novellstipendier
Ur en annan synpunkt togs den nya
amerikanska litteraturen upp i höstas av en kritiker
med större behärskning av ämnet, nämligen
Malcolm Cowley i The New Republic. Han
tyckte sig finna att de unga författarna är på
väg mot ”den rena romanen”, liksom man för
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
