Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Ebbe Linde: Ur ”At(t)is och Camilla”. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EBBE LINDE
UR ”A(T)TIS OCH CAMILLA”
En parafras
1
Gammal dikt om eld plåga vällust
slår upp som nikteld ur damm med yr häftighet
Ludit amabilis insania — men fuktig som lundar marmorsval:
Fjärran från ärelystnans väderstäder
där strömmen kröks i blomsterrika dalar
älskad av himlens mörkblå hav
Dianas nymf, Camilla.
Oskulds vänskap vårens värma ljumma sommarregn
Lundar täta löv och månans glans på hala ytan
Klara svarta nattmoln purpur och när sol ljungar fram
humlesurr morgonfält samlad balsam
(Klarnat, blir en vacker morgon)
Falska drömmar flyger kring Camillas blomsterbädd
villobilder smyger än hon sträcker sig småler
rodnar bleknar skiftesvis händerna kramar brösten
vrider sig suckar — men så vakna, vakna, Camilla!
Ack gudar vad är det jag känner o min Doris
jag tyckte jag bars av vädret över segelfyllda hav
en annan strand med vattuspel inunder palmens grenar
ett älskligt barn med fjärilsvingars tunna flor
du sluter det i famnen men lågor lågor slår upp
skötet brinner vällust överbrusar blir hopsnörande smärta
tordön och forsars fall och vilddjurs hesa rop
uven ur nakna skrevor Nu träskets gyttjiga bölja
källor av blod slår upp kring föttema och bakom något oformligt
en evig natt så kedjetung o vad är det, vad är det, min Doris.
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
