Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
kare från tjugu- och trettiotalen, kommer att ses
som de mest typiska företrädarna för den
gustavianska eran på nittonhundratalet — om
den nu kommer att bära ett sådant namn.
För boksamlaren
är en avdelning som pappersbristen och de
många nya böckerna gjort hemlös i BLM de
senaste åren. I detta häfte finns den emellertid
med på nytt och vi hoppas att i fortsättningen
kunna bereda plats för den allt emellanåt. Detta
beror inte på att vi fått större utrymme eller
att de nya böcker som skall recenseras blivit
nämnvärt färre. Men vi har tyckt det vara
oriktigt att en så pass viktig sida av livet i
bokvärlden skulle vara orepresenterad i tidskriften
och har därför försökt ordna plats på annat
sätt.
En tråkig tendens, som gj ort sig allt bredare,
är det att allt fler av de stora privatbiblioteken
går över i allmän ägo. Att unika dyrgripar om
möjligt bör vara allmänt tillgängliga kan man
förmodligen enas om, men att roliga och
intressanta böcker skall ligga som dubbletter i
välförsedda offentliga samlingar, i stället för att
utgöra levande dyrgripar i ett privatbibliotek
är beklagligt. Det senaste exemplet härpå är
professor Bööks boksamling, som i sista stund
drogs tillbaka från auktionen, sedan några
filantropiskt sinnade privatpersoner förvärvat
den åt Lunds Universitet för 40 000 kronor.
Samlingen skall enligt uppgift ingå i
litteraturhistoriska seminariets bibliotek. Vad all
facklitteraturen angår är givetvis ingenting att säga
om detta. Man måste emellertid beklaga att
också den lilla och rätt exklusiva samlingen av
svensk vitterhet gick med i köpet. Vilken nytta
kan ”Helicons blomster”, ”Liljor i Saron” (här
utbjuden för första gången på åtta år) och de
andra rariteterna göra på ett
seminariebiblio-tek som detta? Att originalupplagorna skall
användas som kurslitteratur är väl knappast
tänkbart och den som vill se dem kan ju efter
några minuters stärkande promenad få göra
detta på Universitetsbiblioteket. Spridda till
enskilda samlare hade böckerna på ett helt
annat sätt kommit till sin rätt. Kännetecknet
på den verklige bokälskaren måste vara att han
låter sina dyrgripar — med undantag, som sagt,
för de oersättliga — spridas ut bland nya ägare.
Boksamlandet är inte heller längre någon
företrädesrätt för de välbärgade, därom vittnar
t. ex. Sällskapet Bokvännernas
medlemsför-teckning och själva det faktum att föreningen
på några år kunnat vinna så många
medlemmar, utan något som helst stöd utifrån.
Sällskapet vänder sig till både bibliofiler och
bokälskare i allmänhet, om man nu får göra denna
distinktion mellan ord som egentligen betyder
detsamma. Bibliofilen, som fäster ett visst
avseende även vid bokens yttre skick, utsätts ju
ofta för skoj och man antyder att han
försummar innehållet. Lustigt nog kommer sådana
förebråelser ofta från författare, och även den
blide E. M. Forster gör ett litet utfall i den
riktningen i sitt kåseri i detta nummer, där
han annars avslöjar sig som en fin bokälskare.
Vanföreställningarna tycks dock vara i
avtagande och för Sveriges del kan man bäst
hänvisa till det kloka resonemanget i J. Viktor
Johanssons ”Försvar för boksamlaren”, där de
så effektivt avvisas. F. ö. är det synnerligen
troligt att även den som strävar efter att skaffa
sig böcker i tidstypiskt utförande och tilltalande
utstyrsel kan ha flera älsklingsvolymer som är
både gamla och slitna, precis som Forsters.
Missförstånden på den punkten tycks
emellertid på väg att klaras upp. Man får bara
hoppas att inte vågskålen slår över åt andra
hållet, så att inte bokälskaren i gemen kommer
i kläm eller ses över axeln för sin hyllas enkla
innehåll. Den som med urskillning och
personlig smak samlar ett bibliotek ur våra många
billighetsserier är värd lika mycken aktning
som den store Birgittasamlaren, något annat
kan man knappast påstå utan snobberi.
Åke Runnquist
644
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
