Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
som något av de föregående att bli någon större
publiksuccé. Allmänheten visar föga lust att
titta på böcker genom glas och det måste man
i enlighet med här ovan framförda
uppfattningar ha förståelse för. Icke förty spelar dessa
urval en stor roll och har uträttat åtskilligt
för saneringen av den svenska bokkonsten.
Enbart detta att våra böcker åtminstone en gång
årligen offentligt bedöms och debatteras ur
konstnärlig och hantverksmässig synpunkt
utgör en värdefull propaganda utåt och ger
riktlinjer och stimulans inåt, bland
yrkesmannen. Omsättningen inom den numera till sju
personer uppgående urvalsjuryn är livlig och
själva juryarbetet har tjänat som en nyttig
skola, ett forum för debatt mellan de rena
yrkesmännen inom förlag, typografi och
boktryck samt de friare ställda konstnärerna och
kritikerna. Och efter utställningens öppnande
har debatten gått vidare i fackpress och
-sammanslutningar. Något invändningsfritt urval
har hittills ingen jury lyckats prestera —
lyckligtvis.
Institutionen Svensk Bokkonst har ingenting
emot debatt, det bevisas bl. a. av att en av
årets jurymedlemmar fil. dr Alf Liedholm
meriterade sig för medlemskap i årets jury genom
avskjutande av en fruktansvärd bredsida i
G. H. T. härförleden mot svensk bokkonst i
allmänhet och Svensk Bokkonst i synnerhet.
Liedholms tes är att den svenska bokkonsten
blivit allt tråkigare och under
juryinstitutio-nens stränga färla glidit in i en akademism
som är början till själatåget. Han anser att
juryn med envis traditionalism och
skolmäster-ligt felfinneri utestängt och förkvävt alla
ansatser till en livligare, fantasifullare och
djärvare bokkonst. På juryns bjudningar släpps
inga glada bohemer eller okonventionella
individualister in utan endast prudentliga herrar
av typ kanslisekreterare i
justitiedepartementet. Får man tro Liedholm har den berömda
svenska tråkigheten aldrig rest sig ett värdigare
monument än i den svenska boken från de
senaste två decennierna. Till förkrossande
jämförelser ställer han upp framför allt den danska
och den franska boken, särskilt då de
illustrerade böckerna av bibliofil karaktär.
Vid det här laget har säkert dr Liedholm
själv kommit underfund med att han i sitt
angrepp skjutit över målet när han velat göra
jury institutionen Svensk Bokkonst till ett
veritabelt reaktionens fäste. Juryn har aldrig varit
så sammansatt att de närsynta pedanterna fått
dominera utan har berett rikligt spelrum för
en friare syn på det bokkonstnärliga. Det har
dock varit nyttigt för såväl kritiker av den
mera expansiva, dynamiska sorten som för
individualistiska konstnärer att i sitt försvar för det
originella och friskt uppfinningsrika stöta på
motståndet från den orubbliga sakkunskapen,
de typografiska lagarnas stränga förvaltare,
faktorerna och typograferna. Ingenting är
berömvärt bara därför att det är nytt och aldrig
förut skådat och inom bokkonsten råder lagar,
inneboende i bokens själva natur, som inte ens
ett geni orkar sätta ur spel. En blick tillbaka
på bokens historia säger oss att fulländningen
nåddes redan vid boktryckarkonstens födelse
och att alla försök som sedan dess gjorts att
nå ännu högre genom att skapa något radikalt
annorlunda snabbt sjunkit undan som efemära
kuriositeter. I begränsningen röjes mästaren,
det gäller med särskild sanning bokkonstnären
som har att röra sig inom fast utstakade
gränser men som inom dem kan uppnå
nyanseringens mästerskap vilket sannerligen inte är
det sämsta.
Vad saknar den svenska boken?
Det förefaller mig uppenbart att Liedholm i
sin kritik av den svenska boken förbisett vikten
av att komma fram till en god
genomsnitts-standard på det vanliga trycket, en ”osynlig”
typografi som är utexperimenterat praktisk ur
läsbarhetssynpunkt och som äger en skönhet
av okonstlad soberhet. Där skulle han med
större rätt ha kunnat sätta in sin stöt, ty trots
Svensk Bokkonsts ihärdiga och oegennyttiga
arbete för att rensa ogräs och bryta sten
erbjuder den svenska vardagsboken alltjämt
252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
