Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
som görs — deras andelar utgår i procent
på priset. Man har emellertid talat om att en
stramare politik införts mot yngre och mindre
kända författare. Att förläggarna i regel blivit
försiktigare inför de mer ovissa utsikterna är
ganska tydligt, där man är tveksam om den
konstnärliga förtjänsten ställer man hellre saken
på framtiden, medan man förut ansåg sig ha
möjlighet att riskera ”a long shot” och stödja
även talanger vilkas utvecklingsmöjligheter
tycktes mera osäkra. Ser man på vad som
kommit ut i vår är dock de böcker som verkar vara
pålitliga affärsobjekt inte särskilt många bland
skönlitteraturen, medan man kan peka på flera
diktsamlingar av nya eller nästan nya skalder
och flera böcker av mycket exklusiv art:
Ljungdals och Blombergs utländska lyriktolkningar,
Kyrklunds och Setterlinds romaner. Och så
länge man kan ge ut efterlämnade fragment
av unga diktare som Eva Neander och Gösta
Oswald (ännu en bok väntas av honom) kan
knappast vargatiden ha brutit in på allvar. För
min del tror jag att den verkliga bokkrisen
kommer först när det just inte finns några goda
och roliga böcker att ge ut och hos oss tycks
det fortfarande vara ganska gott om sådana.
Karlfeldt
vilar trygg på sin piedestal som svensk
klassiker, trots enstaka okynniga försök att sätta
den i svajning. Huruvida den har någon central
placering i lyrikälskarnas medvetande kan
däremot te sig ovisst. När skaldens verk för
några år sedan dödförklarades i en artikel
frågade jag för ro skull hos de två förlag som för
hans böcker och fick då veta att sedan ganska
lång tid tillbaka över tj ugu personer om dagen.
året runt, tillhandlar sig Karlfeldts dikter, i
urval eller i komplett svit — väl inte alla för
att ha dem som prydnad på hyllan.
Inställningen till lyrik är förmodligen långt
mer subjektiv än när det gäller annan litteratur.
Karlfeldts inställning till livet och dikten kan
bli till mycken glädje och hjälp för den som
känner samhörighet med honom på någon
viktig punkt, men även där
temperamentsskillna-der lägger hinder i vägen kan man alltid
uppskatta honom som konstnär (väl den svenska
diktens skickligaste), det märks bl. a. i Lars
Forssells artikel i detta nummer.
En viss diskussion har väckts kring
Karlfeldts lyrik apropos Roland Fridholms bok
”Sångmön av Pungmakarbo” (anmäld av Åke
Janzon i aprilnumret) och vi är glada att kunna
bidra till denna med ställningstaganden av två
herrar som gjort skaldens bekantskap med c:a
30 års mellanrum. Man vet egentligen mindre
om Karlfeldt som människa än om någon
annan stor författare i hans generation; fast
han var en offentlig person lyckades han i
aktningsvärd grad hålla sitt privatliv tillbaka, inte
minst i sin diktning. Den dag han får sin stora
biografi kan man antagligen vänta det verkligt
stora intresset för Karlfeldt — den dystra
sanningen är nog att många behöver en sådan
impuls för att intressera sig för en författare,
Frödings tragiska liv har säkert bidragit en del
till det stora, populära intresset för hans lyrik.
Som Gudmar Hasselberg och Lars Forssell
visar i sina mycket olikartade artiklar om
Karlfeldt går det dock lyckligtvis ändå bra att
få behållning även av några bland hans mest
kända och tragglade strofer.
Åke Runnquist
333
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
