Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Johannes Edfelt: Fem dikter - Sång i Pireus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
FEM DIKTER
Sång i Pireus
Ni dricka, Lykabettos’ träd, den sista klunken,
som krögam Helios spenderar. Ack men sången,
den dionysiskt stigande vid mörkrets inbrott,
består en radio, som hostar som en lungsjuk
här på ett hamnsjapp i ett mögelgrått Pireus:
vinslattar, cigarrettrök, trist och duvet kortspel,
skelettlikt magra katter strykande kring borden. ..
Så dör en dag i Grekland. Barska silhuetter
ska snart förtona. Matt, som silat genom dammigt
glas eller cellofan, sprids ljuset över gator,
där mänskohavet böljar fram, där blodets flodvåg
slår upp: febrilt och infernaliskt stegras bruset,
det tornar upp sig — sjunker sedan. Högt däröver
välver Akropolis sin blå kupol av tystnad.
— Själar, som myllra i ett hamnkvarter: oändlig
är livets kamp, med outtröttlig iver väves
vårt mänskoödes gobeläng. Förgången storhet —
arkeologers studiefält! Men smutsen, hungern —
vågdalens verklighet! — O själar: minnesskrubbar,
loggböcker, där distanser andas, kuster sorla
hibiscusröda, honungsgula, där i mareld
delfiner dansa kring en förstäv och där blonda
atoller strö sin doft i skrift av skepparhänder;
åldriga lagerrum, kontor med kataloger
och konton, där vart skedes poster noggrant bokförts,
där ödets grå kolumner stå, där glans och jordskred,
den långa resans katastrofer registrerats!
— En bris tar i: krabb sjö. Eginabukten mörknar.
Ett kvällsmoln driver fram, brett som Odyssevs’ flotte.
Ni dricka, Lykabettos’ träd, den sista klunken —
495
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
