Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Karl Vennberg: Till en åldrad pessimist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL VENNBERG
TILL EN ÅLDRAD PESSIMIST
Ansiktet må du skyla med gula skynken
nu när månens sugskål suger dina masker bort.
Två gånger två var din cell,
och krig gånger nöd var din rymd.
Men utan att du märkte det stod en gud bak din rygg
och bjöd ut en värld av lycka gånger vattenliljor
i evighet gånger oändlighet.
Natten ville befria dina fingertoppar,
men ditt blod hörde henne inte;
dagen drog förbi med sin lovsång,
men din fot stod fastklibbad i ångestens uppkastningar.
Glädjen uppfyllde jorden:
som druvor på tömen växte den,
som honung rann den ur granarnas stam.
Skum var din blick för allt
utom sibyllans blodiga sol:
en spökljus ring kring skorpionens tagg.
Så övergav dig guden
i din fega och laglösa levnad,
men räckte åt nya,
åt ljusa och luftiga sinnen
månens doft och stjärnornas vingar.
Hur jungfrualstrad stiger inte världen ur sin dunst,
hur storsint faller inte skorpionens tagg ur solens mitt.
661
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
