Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Notiser - Nya utländska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA UTLÄNDSKA BÖCKER
betydande insats i det moderna Amerikas kulturella
och vetenskapliga utveckling.”
Det är främst denna litterära och konstnärliga elit
i utlandet som med de starkaste banden är knuten till
skandinavisk litteratur. Alla känner till den berömda
Théåtre Pitoeff som under en kvarts sekel har gett de
bästa tolkningarna av Ibsen och Strindberg i Paris
och Geneve. Pitoeff, som var en genial konstnär och
regissör och tillika med Jouvet, Dullin, Baty och
Copeau blev den moderna franska teaterns skapare,
var son till en oljemagnat i Baku och grundare av
Konstnärliga teatern i Tiflis. Under mer än fyrtio år,
ända till sin död kort före andra världskrigets utbrott,
uppförde han med förkärlek de skandinaviska
dramatikerna på sina scener, först i Tiflis, S:t Petersburg,
senare i Geneve och Paris.
Vid hundraårsminnet av Strindbergs födelse utgavs
en ny upplaga av ”Inferno” och den unge armeniern
Arthur Ådamoff — författare till pjäserna ”La
paro-die” och ”L’invasion” (på franska) — skrev ett
vältaligt förord, där han framhöll armeniernas
traditionella kärlek till Skandinaviens stora litterära
gestalter. Alltjämt följer man med uppmärksamhet den
skandinaviska litteraturen genom översättningar till
olika språk. Armenierna har också förstått att
uppskatta en så märklig författare som Pär Lagerkvist.
Veckotidskriften Arévmoudk (Västerlandet) i Paris
var den första som publicerade en novell av den
svenske författaren, översatt från engelskan. Men det
var Nor Kir (Ny litteratur) i New York, vars redaktör
är den kände författaren Béniamin Nourikian, som
gjorde Pär Lagerkvist känd för en bredare läsekrets
genom att i nummer elva för 1949 ägna halva
utrymmet åt ”Dvärgens” författare. Numret upptog en
översättning av de sidor i denna bok där Lagerkvist med
ojämförligt mästerskap i Bernardo återger bilden av
Leonardo da Vinci, vidare en översättning på vers av
tre dikter, ”Fredlös”, ”Fosterlandet” och ”Efter
striden”, jämte en biografisk essä. När ”Barabbas” utkom
väckte den en särskild uppmärksamhet i armeniska
kretsar, därför att det bland romanens figurer också
fanns en armenier med det autentiska armeniska
namnet Sahak. Tidskrifterna Nor Kir, Ani samt Arphi
(Solen) i Teheran publicerade brottstycken ur
”Barabbas” och artiklar om boken och dess författare. I Ani
trycktes samtidigt en novell av Lagerkvist ”Min far
och jag” översatt från engelskan av Vahé Vahian.
Om ”Barabbas” har mycket skrivits och mycket
kommer ännu att skrivas, därför att denna bok hör
till de mästerverk som man alltid kommer att tala om.
Men som armenier skulle jag vilja säga några ord om
”vår armenier” Sahak, som tillsammans med
Barabbas vistas i de romerska gruvorna på Cypern dit han
deporterats som politisk förbrytare. Vad som framför
allt frapperar en armenisk läsare är hur den svenske
författaren på ett psykologiskt och historiskt så
riktigt sätt har uppfattat och hos Sahak återgivit det
urgamla dominerande nationella draget hos armeniern:
den djupt rotade hängivenheten för den kristna
religionen, just detta drag som är anledningen till det
martyrium armenierna så många gånger har fått utstå
i sin historia.
”Men om du inte avsvärjer denne din gud, så kan
ingenting rädda dig. Då mister du ditt liv.
— Jag kan inte mista Herren min Gud.”
Denna dialog mellan den romerska prokonsuln på
Cypern och Sahak är i få ord det armeniska folkets
hela historia sedan ett och ett halvt årtusende.
S. Lobelli
Rekviem för en varg
Den utmärkta amerikanska tidskriften Furioso
fortsätter sin förtjänstfulla kamp för det kuriösa. I sista
numret ingår bl.a. den välkända berättelsen om ”Lilla
Rödluvan” (som hittills levat sitt stilla liv, oförtjänt
förbigången av ”nya kritiker” och redaktörer av ”All
världens”). Furioso har valt att återge berättelsen som
man tror att William Faulkner skulle ha gjort. Vi
citerar den sista av de jämförelsevis få meningarna:
”Och han hörde flickan tala med mannen som han
visste var jägare, inte därför att han hade en sådan
röst eller använde sådana ord utan därför att han
hörde hanen knäppa på bössan, samma bössa som han
såg riktas mot honom där han låg, med foten
fortfarande fången och fasthållen av den outtröttliga
sängspiralen, hörde också i medvetandets sista
frenetiska ansträngning ljudet från bössan och visste också
i denna oändliga bråkdel av liv att han skulle ha ätit
upp flickan och matkorgen när han först mötte henne
i skogen i stället för att komma till stugan och ge sig
ut för den sjuka mormodern som han inte liknade
mer än just den fyllda kyckling i korgen som han
aldrig skulle äta: tänkte Ja, det är inte bristen på
intellektuellt övervägande utan överflödet på det, som
lockat inte bara mig utan hela min stam ut i en
tillvaro av aldrig insedda begär ...”
Vem skrev vad?
Frågan om Alexandre Dumas d.ä. själv skrivit sina
verk hör till de flitigt diskuterade. Den populära
bilden av en voluminös grandseigneur, omgiven av
flitigt plitande ”negrer” har avvisats av vissa bland
Dumas’ biografer. En annan mening företräds dock
av den franske professorn Y. M. Goblet. Han har i den
engelska tidskriften The Author publicerat en artikel
om de franska författarnas levnadsvillkor, där det
bl.a. heter: ”Det påstås att vi fortfarande har
’ghost-writers’ av samma sort som helt eller delvis skrev
Dumas d.ä:s romaner — han skrev f.ö. inte en rad av
”De tre musketörerna”, som helt är Maquets verk.”"
Dumas’ apologeter har nu bollen.
Bernhard Kellermann
avled den 17 oktober, 72 år gammal. Sina största
litterära framgångar hade han åren före första
världskriget med en rad romaner som delvis influerats av
Hamsun. Hans mest framgångsrika bok och den enda
som nått större ryktbarhet utanför Tyskland är dock
”Tunneln” (1913), en fantasifull äventyrsberättelse,
fylld av nyvaknad ingenjörsromantik. På äldre dar
uppbar Kellermann åtskilliga högre poster i
kulturella sammanslutningar i östzonen.
NYA UTLÄNDSKA BÖCKER
Ett redaktionellt urval bland arbeten som icke
omnämnts på annan plats i detta nummer, huvudsakligen
baserat på kataloger, recensioner, annonser o.d.
Danmark och Norge
H. C. Andersen og Charles Dickens av Elias
Bredsdorff. Rosenkilde & Bagger. Köpenhamn.
15:—.
Dickens och Andersen brewäxlade i femton år och
dansken besökte också sin kollega i England 1857.
Här speglas deras bekantskap i en rad delvis otryckta
brev.
804
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
