NYA UTLÄNDSKA BÖCKER Zerstörte und unzerstörbare Welt av Max Pi-card. Rentsch. Erlenbach/Zürich. Sfr. 10:40. Picard upplever Italien efter kriget, dess byggnader, konstverk och landskap, både som symboler för vår tids oroliga förhållanden och som tröstande ”erin-ripgar om det oförgängliga”. Die Strasse des Labyrinths av Frank Thiess. Zsolnay. Wien. En roman som utspelas på många plan. Enligt den yttre handlingen blir ett tidigare förövat mord på en lokaltyrann, som regerade över en kurort, för en hemvändande politisk flykting orsak till att han råkar i allt värre trångmål. Parallellerna ligger förmodligen nära till hands. Verwandlung durch Liebe av Ernst Lothar. Zsolnay. Wien. Sch. 88:—. Den produktive författaren (till bl.a. ”Ängel med basun”) och regissören förlägger sin nya roman till dagens Wien och skildrar hur man klarar upp ett justitiemord och ger upprättelse åt en falskeligen dömd kvinnlig läkare. Enkel des Odysseus av Emil Barth. Claassen. Hamburg. Författaren till den självbiografiska romanen ”Der Wandelstern” skildrar i denna lång /ell flygare i Rommels Afrikakår men vill fran kådliggöra de inre och yttre risker männk1 i vår epok och hennes längtan efter förnyelse. Die erleuchteten Fenster av Heinito von Dode-r e r. Biederstein. München. DM. 7: 50. Denna korta roman av en mycket begåvad författare tilldrar sig omkring 1910 bland österrikiska tjänstemän ur medelklassen och demonstrerar alla de förtjänster och de kuriösa svagheter som utmärkte denna speciella värld. BREV TILL BLM Herr Redaktör! Tillåt en läsare av eder värda tidskrift att, helt oombedd säga några ord med anledning av den enquéte ni utlyst i novembernumret. Låt mig i anslutning till eder fråga göra några reflektioner ur läsarens synpunkt. Begreppet underhållnings- contra värdefull litteratur är väl tämligen omöjligt att renodla eftersom dessa egenskaper hänger så intimt samman, här ett försök till analys av problemet som en läsare ser det. All litteratur måste ha mer än en sida, tag t.ex. Dvärgen av P. L. som kan läsas på flera olika sätt, den kan ses som historisk roman från renässansen, inlägg i religionsdebatten, en bild av människans situation i allmänhet eller helt enkelt som en spännande berättelse. Flera aspekter skulle kunna dragas fram men det anförda bör räcka för att klargöra vad som åsyftas. En bok skall vara mångtydig men inte otydlig, den skall fånga läsarens intresse, vidga hans perspektiv och locka honom till medskapande: med andra ord tvinga honom att läsa aktivt, detta är enligt min mening nödvändigt o väsentligt. Om ni tillåter skulle jag vilja göra en, kanske alltför banal bild. Vi jämför en bok med ett kålhuvud och tänker oss att de olika läsarna var och en efter sin läggning skall konsumera detta, en del nöjer sig med täckbladen, andra kommer att söka sig längre in och finsmakarna slutligen ger sig inte förrän de nått de innersta bladen som är minst men också kvalitativt bäst. På detta sätt har alla fått ut något, mer eller mindre, beroende på deras förmåga att tillgodogöra sig vad som bjuds. Om bemälda kålhuvud endast har täckblad blir det njutbart endast för den första kategorien läsare, varav logiskt skulle följa att det lönar sig skriva och sälja god litteratur eftersom man då når en större läsekrets samtidigt som läsaren underhand skulle ha möjlighet att tillägna sig mer av det värdefulla innehållet. Denna möjlighet skulle vara mindre om litteraturen vore uppdelad i kategorier vilket måste medföra att några, kanske de flesta, aldrig skulle få smak för annat än täckblad. En förutsättning är naturligtvis att boken är underhållande. Om detta inte är fallet måste en stor del av läsarna bortfalla och i extrema fall där t.ex. väsentliga saker säges på ett ”torrt” sätt kommer läsekretsen att inskränkas till de ”inre cirklarna”. Eliot lär ha sagt att läsarna tillskriver hans böcker djupsinnigheter som E. själv inte vet något om. Detta är enligt min åsikt ett kriterium på god litteratur. Författaren skall ställa men inte lösa problem och varje läsare skall utifrån sina synpunkter aktivt medverka till ev. lösningar. Ett facit kan aldrig skänka samma lust till verksamhet som ett olöst problem gör. Till slut: en exklusiv litteratur som söker sig fram på nya vägar får självklart inte saknas på en välordnad ”bokmarknad”. Beträffande kritik finns det enligt mitt förmenande ett primärt krav som måste uppfyllas: den skall vara kritik i sak d.v.s. bok och inte vilket alltför ofta är fallet vara en uppvisning i vad vederbörande kan och vet om litterära ting i allmänhet, ofta är anknytningen till den recenserade boken nästan obefintlig. Ytterligare en väsentlig sak är att en kritiker med självaktning endast recenserar böcker som intresserar honom, rutinjobb passar inte in i detta sammanhang. Varför inte någon gång när det gäller en väsentlig bok låta fler kritiker i form av en diskussion ge sitt omdöme? Jag är medveten om att det ligger en viss fara i detta men nog vore det roligt att se hur det skulle utfalla, kanske rent av en krusning i detta vattenglas där den s.k. kulturdebatten egentligen skulle försiggå? Eder Gunnar Lind I DETTA NUMMER Hans Levander är litteraturredaktör på AB Nordiska Uppslagsböcker. Han har tidigare endast publicerat en novell, i All världens Berättare. Kathleen Raine skickade de dikter som Erik Lindegren här översatt, i manuskript till Sverige för att publiceras tillsammans med Kerstin Anérs artikel. De ingår ännu inte i någon samling. Birger Christoffersson studerar humaniora i Uppsala och sysslar dessutom med en roman. 80