NYA UTLÄNDSKA BÖCKER Der Mensch in der Zelle av Edzard Schaper. Summa-Verlag. Olten. En samling vittnesbörd och anteckningar av människor i fångenskap, från Sokrates till Villon, Dosto-jevskij och norrmannen Petter Moen. Die versunkene Stadt av Peter Sutermeister. Vineta-Verlag. Basel/Lausanne. Roman om andligen defekta människor, som definitivt ställt sig utanför det borgerliga samhället. Sutermeister har bl.a. skrivit librettot till operan ”Raskol-nikov”, som också uppförts i Stockholm. Der Romanführer av Wilhelm Olbrich. I—II. Hiersemann. Stuttgart. En systervolym till de bekanta handböckerna över operor och skådespel, som såvitt bekant f.f.g. (utan värderingar) redogör för innehållet i 900 tyska romaner och noveller, från barocken till första världskrigets början. BREV TILL BLM Herr redaktör Sedan före Fredrika Bremer kvarlever vanföreställningen, att klyftan mellan två, såvitt jag förstår oförenliga mänskosorter skulle gå mellan Man och Quinna. Enligt min mening gapar denna klyfta realiter mellan tidens mänskor och rummets. Tidens mänskor är formade av den virila, dynamiska civilisation vi omges av och vilka dels bygger sina reaktioner på ideologier, dels efterrationaliserar sina handlingar med principer. Rummets mänskor föds in i sin livsform, som är tidlös Böckerna skall tala - hyllorna tiga Den monterbara bokhyllan för Er, som har många böcker — en stabil, prisbillig och linjeren hylla, som underordnar sig böckerna. Höjd upp till 250 cm, byggbar i sidled, flyttbara hyllor. Begär broschyr för närmare upplysningar Brunkebergstorg 9 Telefon 22 05 60 STOCKHOLM — hemmamodem, småbrukaren etc. — och stannar i den, inte på grund av något valförfarande i de små grå, utan därför att vi oreflekterat vet oss vara i vår rätta jordmån. Litteraturkritik faller helt inom området för tidens mänskors verksamhet, och om ”kvinnliga” litteraturkritiker* emotionellt reagerar annorlunda än män på berättelser, skrivna av de quinnor jag kallar rummets mänskor, finns det minst lika stora chanser för att dessa reaktioner är irriterade som för att de förmår djupare inlevelse. För i synnerhet en ung intellektuell kvinna är rummets mänskor idel ballast. Och ballastens omistlighet under seglats är ett faktum man ogärna vidgår. Hela skutan ska vara en enda motor: Alla föreningsmedlemmar ska vara aktiva och intensiva, alla berättare konstnärligt medvetna och ofantligt belästa, alla mänskor ska ha tillbringat minst nio år av sitt liv i skolor, alla ska ha sina chanser — i tiden! Varje välrotad planta, självsådd och ett med den omgivande skapelsen, skall spadas upp och föras till plantskola — det är tidens lösen. Blir följden erosion i mark och mänsklighet, så må det vara hänt, bara varenda individ enrolleras i tidens armé. Vetenskap och välmening blir emellertid inte alltid visdom. Om litteraturkritik skulle utövas av rummets folk, skulle den bli mycke annorlunda än den vi nu har. Rummets folk skulle aldrig tilltro sig att bedöma konstnärlighet, påverkan från föredömen el. dyl. Jag tror rummets mänska skulle sluta ögonen och med fingerblommorna glida över det berättade som över blindskrift. Allt som var konstruktion, som var avsiktligt konstnärlig anpassning till temat, skulle rispa upp skinnet. Men allt som var liv och rön och naiv uppriktighet skulle kännas lent och fast och gott att röra vid. Som visdom känns, när man sluter ögonen och känner efter. Bokanmälningar av rummets mänskor om krönikor i bokform, om illustrationer till personlig livsåskådning, skulle inte bli mångordiga och aldrig intellektuella. Någon gång skulle de nog trots allt bli intelligenta, förstås. För intelligens och övervärdering av intellekt sammanfaller ju inte alltid. När en rummets mänska tjugu gånger läser ”Markens Grøde”, är det för att stärka sitt sinne med Isak Sellanrås ödmjukhet, enkelhet och avundsvärda, givmilda inre och yttre frid. Hon läser för innehållets skull, inte för att analysera formens tillkomst. Så skulle heller aldrig en rummets mänska kunna göra det förfärande misstaget att tro Isak i stånd att omskolas till Adolf Hitler. Hon skulle däremot lätt kunna peka ut ett Hitlerämne i han Eleseus. Tidens folk läser annorlunda än vi. Ibland tycks mig en boksida dubbelexponerad — med en skrift för tidens, en för rummets folk. Vi borde bestämt avstå från att försöka bedöma varandra. Ingegerd Stadener * En tidningsnotis har föranlett dessa rader. I DETTA NUMMER J. D. Salinger är en ung amerikansk författare som nyligen haft stor framgång med romanen ”The Catcher in the Rye”, vilken presenteras i Brev från New York på sid. 287. 320