FÖR BOKSAMLAREN plar av någon bland dessa böcker så kommer säkert en av dem att säga: ”Ja, visst är det i god kondition, det är t. o. m. i mycket god kondition, det är rentav ett av de finaste exemplar jag någonsin sett. Men kommer du ihåg Jennings’ exemplar?” John Carter Fransk illustrationskonst Sandbergs Bokhandels antikvariska avdelning har ägnat sin katalog nr 7 åt ett urval franska illustrerade böcker från 1700—1900-talen. Såväl genom sin mönstergilla typografiska utformning som sin noggranna redigering och sitt överdådiga material förtjänar denna katalog ett omnämnande. Eftersom priserna i katalogen i allmänhet skrivs med tre och inte så sällan med fyra siffror torde det väl inte vara så värst många förunnat att ta för sig efter denna sannskyldiga gourmetmatsedel men alla de som är intresserade av illustrerade böcker bör åtminstone försöka komma över katalogen för dess kunskapsrika innehålls skull. I de notiser på formfulländad franska som presenterar varje bok är det den eminenta sakkunskapen som talar och det med en varm timbre som förråder den sanne bokvännen. 1700-talet är representerat genom bl. a. några huvudverk av Gravelot och Moreau le Jeune. Den förres illustrering av Boccaccios ”Decameron” — vid vilken han hade hjälp av Boucher, Cochin och Eisen — föreligger i ett magnifikt exemplar i röd marokäng som bj uds ut för 2 400:—. Utmärkt vackert är också exemplaret av Tassos ”La Gerusalemme liberala”, till vilken Gravelot gjorde illustrationerna och bandutstyrseln. Moreau representeras dels av Molièreupplagan av 1773 (1500:—), Rousseauupplagan av 1774—83 (2 250:—) och den väldiga Voltaireeditionen av 1784’—89 med sina 70 volymer i stor oktav. Det här utbjudna exemplaret blir särskilt de-sirabelt genom att vara inbundet i ett maro-kängband från epoken och om man dividerar priset, 4 500: —, med 70 ter det sig synnerligen rimligt. 1800-talet har två epoker som särskilt fängslar samlaren av illustrerade böcker, romantiken och det sista kvartsseklet. Katalogen erbjuder från det förra skedet bl. a. sådana pärlor som Balzacs ”Le peau de chagrin” (1838) med stålstick av skilda konstnärer (400: —) och Saint-Pierres ”Paul et Virginie” (1836—37) med den slösande rika vignett- och planschutstyrseln av några av romantikens främsta illustratörer (550:—). Från det senare 1800-talet uppvisar katalogen en verklig raritet, första upplagan av Mallarmés ”L’après-midi d’un faune” från 1876 med fyra små illustrationer i träsnitt av Manet. Upplagan var bara 195 ex. och detta ex. är i bästa kondition varför priset, 1 600: —, inte är alltför blodigt. Som jämförelse kan nämnas att ett ex. av samma häfte, även det på hol-landpapper, ur argentinaren E. J. Bullrinchs samling inbragte £230 när det nyligen såldes hos Sotheby. En ännu större dyrgrip, såld innan katalogen gick i tryck, är Renards ”His-toires naturelles” från 1899 med tjugotvå originallitografier av Toulouse-Lautrec. Upplagan var endast 100 numrerade ex. och många av dessa torde ha slaktats för utförsäljning i minut hos grafikhandlarna. Denna exklusiva utgivning av illustrerade böcker, i vilken samtidens främsta konstnärer utan hänsyn till kostnaderna engagerades, upprätthölls först framför allt av konsthandlaren Vollard som förläggare och fortsattes sedan av bl. a. den schweiziske konstboksför-läggaren Skira. Tillsammans har dessa bägge män framskapat några böcker som, även om de inte alltid just i sin egenskap av böcker har så lysande företräden ifråga om typografi och läsbarhet, genom sin allmänna praktfullhet och illustrativa genialitet torde komma att räknas till de odödliga. Jag glider vid genomblädd-randet av den sandbergska katalogen såsom alltför färska förbi Chagalls etsningssvit till La Fontaines fabler (som f. ö. i början av juni ställs ut av en konstsalong i Stockholm), Laurens’ trägravyrer till Lukianos’ dialoger och Legers utomordentligt friska och djärva litografier till det av honom i sin helhet komponerade och skrivna albumet med cirkusmotiv, och kommer så fram till en makalös svit av Maillols illustrationsverk: Virgilius’ ekloger från 1929, den obeskrivligt intagande Daphnis och Chloe från 1937, den magnifika Ovidius’ ”Konsten att älska” från 1935 och den posthumt utgivna virgilianska georgikan från 1950. I dessa böcker är vi i dubbel bemärkelse på klassisk mark; så har i modern tid ingen förmått leva sig in i den arkadiska sidan av antiken och därvid förena högsta konstnärliga raffinemang med gudomlig enkelhet och storhet. Om Maillol tecknade med samma naturlighet som fåglarna sjunger så frågar man sig hur man skall karakterisera Matisses i fråga 452