NYA UTLÄNDSKA BÖCKER Fredrika Bremer-studier Gunnar Axberger JAGET och SKUGGORNA ”Undersökningen sådan den är övertygar. Vi har knappast i svensk litteraturvetenskap någon bok som så på en gång intimt och pålitligt djup-analyserar en diktare med utgångspunkt från denne diktares dikt.” Olle Holmberg i DN. 29: 30, inb. 36: — Böckerna skall tala — hyllorna tiga Den monterbara bokhyllan för Er, som har många böcker — en stabil, prisbillig och linjeren hylla, som underordnar sig böckerna. Höjd upp till 250 cm, byggbar i sidled, flyttbara hyllor. Begär broschyr för närmare upplysningar Brunkebergstorg 9 Telefon 22 OS 60 STOCKHOLM uppskatta, men där jag i själva verket haft mycket glädje av den fint angivna tidstonen, både i dekor och spel), för mig snarare framstår som en exponent för stilteatern, detta eftersom det tidsskede som här fångats och sceniskt återgivits för oss redan betäckts med, låt vara ganska tunt, historiskt damm och därmed ingått som en epok bland andra mer eller mindre klart markerade tidsepoker. Pjäsen framstår väl för oss i dag snarare som ett slags genremålning än som ett stycke reellt liv av nutidskaraktär — såvitt jag kan förstå markerar regin att Carlsten därvidlag delar min uppfattning. På förekommen anledning måste jag alltså fastslå att för mig en konstnärlig målsättning ingalunda behöver innebära ett våldförande på eller oförståelse av andra riktningar inom samma konstart, n.b. när dessa är kvalitativt övertygande. Vad sen Woyzek angår (det är naturligtvis inte Wozzek, Alban Bergs operaversion av Büchners scendrama, som Studentteatern spelat) kunde jag i motsats till L. inte njuta av den, eftersom jag fann framförandet mycket dåligt. (Däremot har Radioteatern gjort en av sina allra utsöktaste föreställningar med Woyzek, enligt min mening en av toppunkterna inom det expressionistiska dramat.) Varpå L. bygger sitt trosvissa (obs! citatet representerar alltså den avskräckande kontrasten mot talesmannens eget, inte bara supponerade utan klart uttalade, fint generösa omdöme) ”medan Bodén, efter vad jag har grundad anledning misstänka, sätter ett tredje klassens framförande i en expressionistisk teaterkällare högre än vilket realistiskt mästerverk som helst, bara stilen är den rättrogna”, är för mig alltså barmhärtigt fördolt. Annars kunde man ju säga att den som inte drar sig för att använda en sådan på utilistiskt känslotänkande byggd argumentation naturligtvis är oåtkomlig för varje saklig invändning. Å andra sidan är det väl endast Pyrrhussegrar, man med så pass lältfärdiga medel kan vinna. Härmed är diskussionen för min del avslutad. Vreta gård, 1/7—52. Bertil Bodén Ridåsvar Det är bra det. Den har inte varit mycket givande. Bertil Bodén startade under stora later med en generell förkastelsedom över samtida svensk teater. Varje gång jag försökt pressa honom att exemplifiera sin kritik har han slingrat sig undan med förklaringen att den eller den föreställningen har han alls inte avsett. Först krympte kritikområdet till enbart Stockholms teater, sedan undantogs ”Amo-rina”, ”Värmlänningarna” och nu ”Aftonstjärnan”, och av hans tystnad att döma också Dramatens Anouilh- och Shakespeareföreställningar, som jag menar vara onaturalistisk teater, och Gävleamatörer-nas föreställning av ”Krista” som jag tillika med ”Aftonstjärnan” drog fram som exempel på att också naturalistisk teater kan ha förtjänster. Inte på en enda punkt har Bodén velat precisera sin kritik. Revolution är en vällovlig sysselsättning inom all konst, och intermittent nödvändig, men den kan bara åstadkommas av män som vet att anbringa ett eller två konkreta borrhål, så folk förstår vad de vill spränga i luften. Med allmänna talesätt kommer man ingen vart. Man blir inte titan bara för man hatar olympier. Ebbe Linde 560