BERT BRECHT Och vid vesper Jesu ben har man sönderbrutit. I hans vänstra sida sen man ett spjut inskjutit. Blod och vatten därur rann. Gällt ljöd skrattet, hånet. Dessa saker styrde man om för Mänskosonen. IV Ni såg den vise Salomon och vet ju hur det gick. Snabbt stod för honom saken klar. Han förbannade födelsens ögonblick och såg att allt fåfängligt var. Hur stor och vis var Salomon! Men innan dagen släcktes ut, så gjordes dessa lärospån: Visheten förde honom dit till slut! Väl den, som räddas därifrån! Ni såg den djärve Cesar sen och vet hans präktighet. Men gudalik och sadelfast han mördades dock, som ni alla vet, och just när han var mäktigast. Hur skrek han: Också du, min son! Ja, innan dagen släcktes ut, så gjordes dessa lärospån: Djärvheten förde honom dit till slut! Väl den, som räddas därifrån! Ni känner också Sokrates — hur redlig, sanningskär! Men överheten, ond och rå, 762