Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mästerverk, eller till och med skickades dit officiellt för att göra studier, för öfrig,t
grundade på dessa stora utländska mästares läror. På sextonhundratalet regerar Italien
världen genom sina skulptörers och målares tankar, och till och med de små nordiska folken,
som varit så troget fastade vid sina lokaltradilioner, kunna knappt stå emot denna
mäktiga och liksom magnetiska dragning.
På sjutlonhundratalet fortfar situationen ulan ändring, ehuru en ny modeströmning
gjort sig gällande. Den utsökta dekorativa elegansen hos renässansens storståtliga fransk-
italienska konstutölVare och
det braskande poetiska
maneret hos de skickliga
iscensättarna i Versailles aflösas
nu af ett annat lika
konst-ladt manér, en liten alltid
dekorativ genre af
hufvud-sakligasl spanska, turkiska,
kinesiska motiv, pudrade
pastoraler, riddarscener, för
att ej tala om de
mytologiska kärleksscenerna, idel
nymodiga genrer, som
växlade om eller rördes ihop
på dörröfverstycken och
väggfält i les petites
mai-sons» och les Trianons .
Ty målarkonsten öfvergick
från kungarnas tjänst till
mätressernas och
operadansösernas, hvil ka efter
kungens exempel
under-liöllos af de unga
markiserna och de rika
kronför-paktarna. Den var nu
endast en charmant och
lätl-I.e Nain: En hofslagare i sin smedja. (Paris, Louvre.) färdig konst, uteslutande af-
seild att paradera och ta sig bra ut, en teaterkonst, som för öfrigt härstammade från
teatern, där den hämtade alla sina ingifvelser.
Under denna period af öfver tre hundra år finns det naturligtvis några nobla
undan-tagsnaturer, hvilka, ehuru de ej återgilvit sin tids yttre fysionomi, likväl ha gifvit uttryck
åt de utvalda andarnas verkliga innersta sträfvanden, oafsedt den trånga aristokratiska
krets, för hvilken de tycktes uteslutande ha arbetat. Poussins stränga filosofi eller
allvarliga skönhetsfråsseri. Le Sueurs fromma ömhet, Claude Lorrains exalterade
försjunkande i naturen hade visserligen behandlat antika eller religiösa ämnen, ocli Watteaus
melankoliskt småleende fantasi hade visserligen dväljts i en kapriciös liten drömvärld,
men de afslöja i alla fall för oss en vrå af sina samtidas själ. Och det förklarar, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
