Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lack vare sin ras. äro verkliga »målare» i ordets fulla betydelse. Ursprunget till deras
moderna utveckling är gemensamt, och ända till revolutionen 18156, då Helgien blef
själf-ständigt, ha för öfrigt Flandern och Nederländerna vandrat sin politiska bana hand i
hand. Del var den landsförviste och i Briissel bosatte David, som helt naturligt blef
ledaren af deras första strälVanden. I Belgien ha, på grund af rassläktskapen med
Frankrike och den återverkan detta lands politiska händelser utöfvade där, de olika rörelserna
inom den franska skolan: romantik, realism eller impressionism, de idealistiska eller sociala
tendenserna haft sina ekon bland målarna. En verklig, ytterst driftig renässans har gjort
den belgiska konsten till den flamländska konstens efterträdare. Vissa mästare inom
denna skola, t. ex. Constantin Meunier, ha i vår tid förvärfvat sig en förstarangsplats
utöfver sitt lands gränser.
I Holland följdes David-perioden af en osäker återgång till landets gamla mästare och
en beröring med den närboende Dusseldorfskolan, som åtnjöt ett kortvarigt anseende och
knappast heller var något annat än en efterhärmning af Hollands gamla mästare. Del
verkliga uppvaknandet ägde rum omkring den store Israels, som utbildats bos de franska
mästarna af skolan 1830, men hade bibehållit sin djupt originella karaktär, och hvars
inflytande sträcker sig långt utanför lians land. Liksom den belgiska skolan utgör den
moderna holländska skolan, sedan den återgåil till starka och sunda traditioner, en af de
kraftigaste konsthärdarna omkring en plejad af med rätta berömda mästare.
De skandinaviska mästarna följa nästan alla samma konstnärliga riktning. Del första
inflytande, som gör sig gällande, är från den gamla holländska skolan, hvilket naturligtvis
förklaras genom släktskapen i ras, seder och religion, från Dusseldorfskolan, af samma
skäl som de nyssnämnda, och slutligen från den franska skolan, isynnerhet luminismens
målare. Ty danskar, norrmän, svenskar och finnar ha excellerat i dessa strälVanden
efter stark belysning i sin friluftsmålning och klärobskyr i sina interiörer.
I Tyskland har nittonde århundradets konstutveckling fått en betydelse, som
oupphörligt växt med den nya germanska stormaktens imperialistiska ärelystnad. Man har
energiskt grundat skolor och museer och öppnat utställningar. Men bos denna
reflekterande, viljekraftiga ocli sega ras är känsligheten, som är konstens hufvudvillkor, mindre
stark än viljan, uthålligheten och reflexionen. Hos några själfständiga personligheter,
som slagit igenom, men utan att göra sin frihetsande gällande, har konsten under alla
perioder antagit karaktären af en idékonst, en systemkonst. I början af århundradet
framkallar det vetenskapliga utforskandet af antiken samma fenomen som i Frankrike,
ehuru med ännu större öfverdrifter. En reaktion i riktning af de primitiva följde sedan,
liksom i Davids ateljé, men med en mera religiöst svärmisk än plastisk karaktär. Det
var de s. k. nazarenerna, som grupperade sig omkring Overbeck i Bom. Längre fram
grundas skilda konsthärdar i Munchen, den historiska, filosofiska och encvklopediska
skolans högkvarter, som blir en af de viktigaste medelpunkterna för den konstnärliga
undervisningen i mellersta Europa; i Berlin, som blir dess driftiga konkurrent; i
Dussel-dorf, en mera realistisk grupp, mera i kontakt med Hollands gamla mästare och de stora
fransmännen af år 1830 och hvarifrån den tyska konstens originellaste mästare, särskildt
Adolf Menzel, ha utgått.
Längre fram försöker en krets bilda sig omkring Baselmålaren Böcklin, ett slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
