Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara, att den unga mörklagda kvinnan, som knäböjer i förgrunden, lånat sitt ansikte af
en mycket vacker ung dam på modet, fru de Bellegarde. Denna tafla blef ej utställd pä
Salongen förr än 1808; den I i c k sitt första hedersomnämnande vid tioårstäflingen 1810.
Men konstnären hade kommit på den idén, hämtad från andra sidan Kanalen och sedan
tillämpad sä ofta, att privat exponera sin tafla mot betalning. Denna specialutställning
ägde rum i en af Louvres salar, räckte i fem år och bibragte 65,627 francs. Sabinskorna
köptes 1810 af herr de la
Haye jämte Leonidas rid
Tlier-mopijhv för 50,000 francs.
Lidelsefullt berömd och
kritiserad utgör denna tafla
målarens om ej största så
åtminstone mest lyckade försök
i denna heroiska stil. Om
man bortser från det
konventionella i denna nästan
skulpturala genre och från den litet
för högtidliga tonen, kan man
ej neka för, att den gör
intryck på oss genom sin
blandning af nobless och behag,
en stolt skönhet, som ännu
ej har den melodiska
renheten i den stil, som hans elev
Ingres längre fram skall
fastställa, men som redan
profeterar högt och tydligt därom.
Färgen är nykter, men utan
skärpa eller kyla, till och med
den ändå så klandrade
kompositionen har en ståtlig
logisk oreda. Del är en gylt
ring af människokroppar,
men icke förvirrande för
blicken, där livar och ens roll
är tydligt angifven och där rörelsen, åtminstone hos kvinnorna, har ett lif och en fart,
som ej äro vanliga hos denne mästare.
Då Bonaparte återkom till Frankrike efter fredsslutet i Campo-Formio, skyndade sig
David att förnya deras redan gamla bekantskap. Bonaparte underlät ej att knyta vid sitt
öde en man, som skulle bli så nödvändig för hans ära. Han samtyckte till att sitta för
David till ett porträtt, hvaraf det på en tre timmars seans skisserade hufvudet var det
enda, som blef fullbordadt. Målaren använde det till att utföra taflan: Förste konsuln
öfnergår S:t Bernhard (20 maj 1800), som sitter i Versailles’ museum och hvaraf det finns
fyra andra repliker. Bonaparte är enligt sin egen önskan och sin egen föreskrift fram-
Jean Baptiste Regnault: De tre gracerna. (Paris. Louvre.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
