Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Namnet Gros har en alldeles särskild betydelse i skolans utveckling. Han
representerar fortsättningen af Davids historiska, realistiska och aktuella arbeten, men blef, ehuru
visserligen omedvetet och till och med mot sin vilja, utgångspunkten för den våldsamma
reaktion, som snart sattes i gång för att ge rörelse och färg åt målarkonstens iskalla och
stelnade himmel. Gros var föregångare till romantiken. Baron Antoine Jean Gros föddes
i Paris 1(> mars 1771. Han var son till en miniatyrmålare. Då han kom till Davids
ateljé 1785, tullade han utan
framgång om romerska priset,
måste afbryta sina studier vid
sin fars död för att förtjäna
sitt uppehälle genom all måla
porträtt och beslöt sig för att
på eget konto fara till Italien,
där han på grund af de
hotande politiska händelserna ej kom
längre än till Firenze och
Ge-nova. I denna stad gjorde
Rubens’ och van Dyeks
målningar ett starkt intryck på
honom. Han lärde där känna
Josephine Bonaparle, som
föreställde honom för generalen :
han fick sluta sig till armén
och målade Bonapartes porträtt
vid Arcolebron, som nu finns
i Louvre. Under expeditionen
till Egypten återvände Gros
med stora svårigheter från
Italien och kom sjuk till
Marseille. Återkommen till Paris
fick han priset i en täflan, som
konsulerna utlyst till firande
af Junots seger vid Nazareth.
Denna duk blef ej utförd, men
han fick beställning på De
pestsjuka i Jaffa, Slaget vid Aboukir
och Slaget vid Eglau, hvilka grundade hans stora rykte och kunna betraktas som hans
mästerverk. Han har målat en hel mängd porträtt, historiska taflor, Pantheons kupol
o. s v. Öfverhopad med titlar och hedersbevis, betraktad som chef af del unga släktet,
som höjde frigörelsens fana, blef han förskräckt för den roll, som tilldelats honom och
försökte, som Davids elev och undergifvet följande hans grundsatser, sätta sig till
motvärn. De arbeten han försökte utföra i detta syfte misslyckades så fullständigt, att han
i sorgen däröfver tog lifvel af sig genom att dränka sig i en arm af Seine, vid
Bas-Meu-don, 2fi juni 1885.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
