- Project Runeberg -  Målarkonsten i nittonde århundradet /
26

(1913) [MARC] Author: Léonce Bénédite Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRSTA PERIODFN. 1801 — 1830 (forts.).

Arel 1824 är elt betydelsefullt år i historien om striden mellan klassiker och romantiker.
Det året dog Girodet, som en kort tid samlade Davids länge splittrade elever, det aret dog
Géricault, som å sin sida tycks lämna independenternas parti utan ledare. Det året hade
en Salong, som blef det slagfält, där den afgörande aktionen ordnades och där de båda

fientliga lägren fingo hvart och elt
sin bestämda chef.

På romantikernas sida föres
Delacroix fram för att intaga
Géri-caults plats; på den klassiska sidan
dvker Ingres upp helt plötsligt.

Hittills hade denne f. d. elev
af David, som lefvat för sig själf i
Rom eller Firenze, knappast låtit
tala om sig, och de sändningar,
han förut skickat in till Salongen,
voro föga omtyckta af de officiella
kretsarna och endast uppskattade
af en liten konstnärsklick,
däribland Delacroix. De ämnen han
valde och som än hämtades från
den antika tiden, än och det
ganska ofta från den moderna och
till och med från historiens
anekdotförråd, tycktes snarare
karaktärisera honom som en anhängare
af de nya idéerna än som en
rätt-trogen akademiker. Han hade
redan vid denna tid frambragt några
af sina mest obestridda mästerverk
t. ex. Oidiposlöser sfinxens gåta,
utförd t i Rom 1808, endast ett lVamstegsprof insändl af den unge stipendiaten och icke
expo-neradt i Salongen; det blef ej berömdt förr än på världsutställningen 1855, då man gjort
sig reda för, hvad Ingres åstadkommit. Inköpt 1839 af hertigen af Orleans, sedan ägd af
grefve Duchåtel, testamenterades taflan till Louvre af denne amatör. Hvad David låtit undgå
sig, emedan han tänkt för mycket som bildhuggare, hvad några af hans lärjungar hade sökt,
då de studerat grekiska — eller »etruskiska», som man då sade — vasmålningar, hvad
hans rival Regnault fåfängt försökt, i del han höll sig för strikt till modellen, det
upptäcker den bättre förberedde och framför allt mera mottaglige Ingres genom att betrakta
naturen med kärlek och andäktigt studera de mästare, som ha haft den högsta
uppfattningen däraf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:01:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blmalar/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free