Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uttrycker allt livad romantiken hade drömt under sin betraktelse af naturen och genom
sin ängsliga sanningstörst, som slutligen öfvergick till sjukliga skrupler, förebådar
landskapets snart förestående utveckling till att bli mera analytiskt, mera objektivt.
Th. Rousseau föddes i Paris 15 april 1812. Han var son till en man, som handlade
med färdiggjorda kläder och var släkt med åtskilliga konstnärer. Från barndomen sysslade
han med teckning, och redan i sina första teckningar tänkte han på att sätta in föremålen
i deras omgifning och åstadkomma ett helt.
Hans första salongstäflan var 1834. Han fick då en tredje klassens medalj, men det
skyddade honom ej för orättvisor i framtiden. Först 1849 fick han en första klassens
medalj, och 1852 blef han dekorerad. Han erhöll hedersmedaljen på utställningen 1867
Théodore Rousseau: Skogabrynct. (Paris, Louvre.)
och fick hederslegionens officersroselt, men det var samma år han dog, efter en lang och
smärtsam sjukdom, 22 december 1867 i Barbizon.
Rousseau reste mycket, liksom alla romantiker. Han arbetade i Berrv, Cantal, Vendée,
Sologne, Normandie, 1’Isle-Adam jämte sin vän Dupré, les Landes, där han utförde sitt
Louvre-mästerverk, och isynnerhet i Fontainebleauskogen, där han slog sig ned 1851,
nästan samtidigt med Millet, med hvilken han då knöt ett fast vänskapsband, som först upp-
«
löstes af döden. Han har skildrat Fontainebleauskogen från alla sidor: de höga trädens
prakt, de täcka, soliga gläntorna, dess dystra, splittrade klippor: korsvägen vid Bas-Bréau,
Barbizons slätter, Apremonts raviner. Han älskade lidelsefullt denna skog, denna lilla
härliga vrå af världen, som ensam tycktes ha bevarat minnet af urtidens storartade och
vilda skönhet. Utkanten af skogen i solnedgång med sina vridna ekar, som inrama
kvällhimlens praktfulla scenerier, och Skogsbrgnet, en vacker och duktig skiss, äro präktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
