Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom till Roqueplan. Liksom Corot började han helt och hållet som klassiker. En
oförutsedd händelse bestämde hans bana och gjorde honom till en af orientalismens första
mästare. En rik tysk turist, som företog en vetenskaplig resa till Orienten, tog honom
med sig på denna resa som tecknare. De gåfvo sig af i april 1801 och reste genom
Grekland, Syrien, Palestina och Egypten. Då baron von Hugel fortsatte till Indien,
lämnade Marilhat honom och återvände till Frankrike 1833. Han skickade frän dessa länder
sådana tatlor som Ruinerna af kalifen Hakems moské, där hans uppfattning skiljer sig från
Decamps’ kärfva och subjektiva genom sin känsliga rättframhet och sin älskvärda
san-ningstrohet. Marilhat arbetade sedan i Auvergne, i Fontainebleau och Italien, men gjorde
ej samma lycka som med sina orientaliska tallor. Han blef sjuk, förlorade förståndet
1846 och dog 1847 vid 36 års ålder.
Prosper Marilhat: Kuinorna af kalifen Hakems moské i Cairo. (Paris, Lourre.)
Fantasiexaltationen hos romantikens första lyriker hade dämpats tack vare deras
uppmärksammare iakttagande af naturen. Oron hos Th. Rousseau med sin glödande och
liksom sjukliga sanningstörst är det första symptomet till denna nya utveckling. Den
visar sig på olika sätt hos andra mästare af mindre betydenhet: Flers, Cabat, de la Rerge
och Chintreuil, mera hvardagliga, mera mottagliga för de vanliga företeelserna i det
landskap, som är människornas närmaste omgifning, mindre storslagna, men mera
sannings-trogna, äfven de inblandade i de förras grupp, men förberedande, utan att veta och vilja
det, reaktionen mot romantiken.
De mästare, hvilka vid denna tid skarpast prägla denna öfvergångsperiod mellan
romantiken och den realism, som snart skulle uppträda efter händelserna 1848, äro Daubigny,
Troyon, Rosa Bonheur och Jacque. De äro de så kallade naturalisterna eller, gentemot
lyrikerna, som föregingo dem, landskapets stora prosatörer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
