Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den badande flickan, en gåsvakterska, som siller naken vid åkanten och känner efter
med foten, om vattnet är kalll, utgör en egendomlig motsats till föregående arbete och
visar, hur känslig mästaren var för alla former af det sköna. Ett minne från den tid,
då han målade nymfer och najader, tycks ha ledt hans pensel. Våren, en dekorativ
målning, härstammar från 1865. Det är en pannå, som, jämte Sommaren och Vintern, beställts
för matsalen hos en elsassisk konstvän herr Thomas i Colmar. Den tillhör nu herr
Du-rand-Ruel. Millet hämtade för sina dekorativa målningar inspiration från de berömda
italienare, som ha prydt väggarna i Fontainebleau, men i denna för honom nya genre,
där han väl borde ha varit tafatt, visar han ett gammaldags, liksom prud honskt behag.
Hvad beträffar landskapet Våren, är det från de sista åren af mästarens lif; det tillhör
en hel serie af beställningar utförda åt herr Hartmann i Munster, som har testamenterat
detta mästerverk till Louvre. Det är en ojämförlig natursymfoni, den skildrar ovädrets
hela tragiska majestät och hela behaget hos de små blommorna, som spira upp utmed
vägen. Framför denna tafla förstår man dessa ord ur ett bref från Millet: »Det finns
människor, som säga, att jag förnekar landets behag. Jag finner där långt mer än behag:
en oändlig prakt. Jag ser, alldeles som de själfva, de små blommorna, om livilka Kristus
sade: ’Jag säger er, att icke Salomo i all sin härlighet var klädd som en af dem.» Jag
ser mycket väl skönheten både hos maskrosorna och hos solen, som breder ut sin
strålande prakt bland skyarna där borta, långt utanför människornas värld. Millet dog 20
januari 1875. Han hade hlifvil dekorerad 1868.
Millels stora betydelse för eftervärlden och hans inflytande på den bestå alltså däri,
all han ulan någon afsikt att protestera eller framställa fordringar, endast tack vare sin
börd och sin egen själsriktning, var rätt och slätt en målare, som gick upp i sitt verk.
Courbets stora styrka gentemot sina samtida, del som gjorde honom till ledare af den
nya rörelse, som nu började, var att han i sin konst ville sammanfatta alla konstnärliga,
filosofiska, politiska och sociala teorier, som voro i omlopp på artislkaféerna, att han
njöt af att få slöta publiken för hufvudet och sträfva efter en impopularitet, som gjorde
hans namn kändt för den stora massan. Han uppfann eller representerade åtminstone
realismen. Predikande den grundsatsen, att man endast får skapa lefvande konst, endast
framställa hvad man har sett, förklarade han, att hans konst var en viljans konst, en
matematisk konst grundad på räsonemang och logik. Han togs på allvar af Proudhon,
som gjorde honom till sin sekts målare. Denne storskräflare var dock lyckligtvis en
konstnär eller rättare sagdt en målare begåfvad med en underbar blick och förmåga att utföra.
Under denna period af osäker teknik och oklara kompromisser mellan alla gamla regler
samlade han sina opåaklade eller tveksamma föregångares ansträngningar, återgick till
del förflutnas sunda och kraftiga traditioner, allt under det han gjorde min af att
bekämpa dem. Ty han kände bättre till Louvre och det förflutnas mästare än han ville
låta påskina, och genast efter sin ankomst till Paris kopierade han noggrant Rembrandt
och Frans Hals, Van Dyck och Velasquez, ja till och med Delacroix och Schnetz i
Luxembourg. Gustave Courbet föddes i Ornans (Doubs) 10 juni 1819, son till en någorlunda
välbärgad landtbrukare och i en omgifning af Franche-Comté-vinodlare. Afven han
bibehåller outplånliga spår af sin hörd, hvilka ge hans verk den stora enhetlighet, som
utmärker dem. Efter att ha inhämtat tämligen medelmåttiga kunskaper vid seminariet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
