Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nerhel i dennes sisla manér, älskar han skimrande färger. Men i fråga om teknik och
ämnesval närmar lian sig snarare de sista romantikerna, Diaz och Isabey, genom sin
smak för tämligen romaneska drömmar, decameroner, galanta fester, kärleksdomstolar,
motiv från lifvet på slotten, som för öfrigt ge honom anknytning ännu längre tillbaka i
tiden, vid Watteau. Det var denne mästare, som gjorde det djupaste intrycket på honom
under hans första resa till Paris. Dit begaf han sig efter att ha afslutat sina första studier
i Marseille under Loubons ledning. Utom lill Watteau drogs han genast till Delacroix
äfvensom lill Remhrandt och venezianarna. I Paris arbetar han, men utställer ej på
salongen; han är emellertid uppskattad
af artisterna, som känna honom, och
han måste väl ha haft ett visst
anseende, eftersom han för kejsarinnans
räkning fick en beställning på fyra
dekorativa pannåer. En af dem, som återges
här, tillhör herr Durand-Ruel. Det är,
som man ser, en af de vanliga
framställningarna, utan egentligt motiv, af
kvinnlig elegans, men den företer ännu
ej det hemlighetsfulla färgskimmer, de
ur skuggans djup framsprungna
gnistorna, den konstrika, skenbart förvirrade
orkestreringen af vällustigt musikaliska
färger, som karaktärisera skedet mellan
1870 och 187(5, då han åter kommit lill
sin hemtrakt. Mot slutet hemföll
Monli-cellis talang ål öfverdrifler; hans hälsa
var rubbad, hans hjärna angripen. Han
fortfor ändå att måla. Det är detta
sisla manér, som har gifvil anledning till
de afskyvärdaste förfalskningar.
Om Ziem är de franska målarnas
näst äldste, är Henri Harpignies deras
allra äldste. Han är född den 28 juli
1819 i Valenciennes. Han var elev af Achard, som han behåller i pietetsfullt och
tacksamt minne, men han slöt sig, ehuru ganska fritt, lill den klassiska rörelsen, i del
han följde den af Corol utstakade vägen. Han var son till en stor »soekerpalron»
i sin hemstad, hvilken v ille göra honom lill ingenjör. Men hans kallelse blef ej alltför
mycket motarbetad. Han skickades till Paris och for snart till Rom. Liksom Corot,
hvilken han strängt följer i sitt första manér, fick han sin väckelse i Italien. Han hade
utställt 1853, men det var 18(51 hans namn skilde sig från massans med ett Skogsbryn
vid stranden af Allier. Han lick medaljer 186(5, 1868 och 1869. Dekorerad 1875 fick
han officersrosetten 1883 och kommendörsbandet 1901. Han är en af de få
landskapsmålare, som ha erhållit hedersmedaljen. Han har målat i Italien, på Rivieran, h vari från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
