Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lockad af solens länder tvekade han mellan Italien oeh Algeriet och bestämde sig
för det senare landet, som ännu var alldeles nytt och så att säga jungfruligt i
konstnärernas ögon. Ar 1846 reste han alltså till Algeriet med sin vän Armand du Mesnil, med
hvars niece han snart gifte sig. Vid sin återkomst 1847 utställde han för första gången
på Salongen, ett landskap frän omnejden af La Roehelle, två taflor från Algeriet: En moské
nära Alger och Chiffa-hålvägen. Han fortsatte de följande åren, och 1850 insände han till
och med elfva taflor med moliv från Biskratrakten. Det var en ny orientalism, som nu
blomstrade upp, representerad af Helly, Dehodencq, Ziem och Tournemine, och den
uppträdde i nästan osedd form, ty den skildrade en muselmansk civilisation, som ännu hade
kvar de ridderliga karaktärsdragen från beverna Omars och Husseins då tämligen nya
välde. De båda böckerna: En sommar i Sahara och Ett är i Sahel, som han förde med
sig hem från en ny resa i Algeriet med sin unga hustru, 1852, gaf hans berömmelse ökad
glans, och man visste ej, hvilkendera man skulle prisa högst, målaren eller författaren,
hvilka sinsemellan delat skörden af de växlande iakttagelserna och stämningarna från
delta egendomliga land med sina sällsamma seder och sitt starka ljus, som ger målaren
så många frågor att lösa. I dessa båda böcker äfvensom i sin Forntidens mästare har
Fromentin gifvit prof på sitt upphöjda omdöme och sin klarsynta kritik. Ingenting
undgick honom af de nya problem, hvartill skildringen af dessa underliga länder gaf upphof.
Del tillkom snarare hans efterträdare än honom själf att lösa dem. Hans klassiska
uppfostran, hans nära bekantskap med det förflutnas mästare, ja, hela hans kultur hindrade
honom att gå tillräckligt djärft till väga, och man undrar nästan — liksom han själf till
en viss grad tycks ha gjort — om ej författaren öfverträffar målaren. Han har emellertid
varit så att säga Algeriets upptäckare, och han har med känslig och skicklig pensel,
ovanlig och utsökt palett, käck och elegant teckning skildrat dess nobla scenerier och dess
storartade syner. Falkjakt i Algeriet utställdes på Salongen 1878 och kom sedan till
Luxembourg. Det är ett af de fulländade profven på hans konst. Fromentin har där
Iråssat i den sammangjutning af mannen och hästen, som han framställt på annat håll i
en serie af kompositioner, hvilka ha centauren — mannen, som är häst, den af honom
så beundrade tankeskapelsen från antiken — till förebild. Ealkjakten sitter i Louvre sedan
1886. Fromentin, som blef officer af hederslegionen 1869, dog af olyckshändelse i La
Roehelle den 27 augusti 1876.
De båda konstnärsindividualileler, som logo sig det starkaste uttrycket inom denna
riktning af idealismen, äro ulan motsägelse Puvis de Chavannes och Gustave Moreau. Vi
skola tala om den förre, liksom älven om Baudry, som tillhör samma familj, då vi
komma till nästa period, där deras verk blefvo utgångspunkten för monumentalmåleriets
plötsliga uppblomstring. Puvis de Chavannes, liksom Gustave Moreau, härstammar direkt
från Ingres’ och Delacroix s plastiska och uttrycksmättade traditioner, sammansmälta och
enade af Chassériau. Denne var deras verklige impulsgifvare och lärare. Gustave Moreau
har erkänt detta offentligt genom den rörande hyllningen i hans komposition: Den unge
mannen och döden, som tillägnades detta stora, vackra minne.
Född i Paris den 5 april 1826 af borgerliga och förmögna föräldrar — hans far var
arkitekt — erhöll Gustave Moreau en utmärkt uppfostran. Han kom in vid École des
Beaux-Arts 1846, i Picots ateljé, tätlade om Rompriset men misslyckades och afstod. Litet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
