Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(1874), Fårtvättningen, Vinslcönlcn
(187(i), Skördefolkets rast (1890),
Döden och vedhuggaren (1898)
o. s. v. Skördefolkets aflöning
(1882) är så karaktäristisk lör
hans personliga manér, att denna
duk, trots mängden al’ berömda
arbeten, är och blir lians mest
populära. Lhermitte är
heders-legionsofficer sedan 1894 och
medlem af Institutet sedan 1905.
Alla de konstnärer, som
nämnts i början af detta kapitel,
tillhöra Société Nationale des
Beaux-Arts, d. v. s. det förbund,
som grundades 1890 eller en
afsondring ur Société des Artisles francais, som sedan 1881 af staten erhållit uppdraget att
anordna de årliga utställningarna.
Denna lilla händelse tycks visserligen endast vara af intresse för fackmän, men den
utölvade emellertid ett visst inflytande på den franska skolans riktning under
adertonhundra-lalets sista år. Den riktade här och där uppmärksamheten på vissa personligheter, som
hittills framträdt mindre inom den konstnärliga produktionens omfattande värld.
Seees-sionen slog sig ned i ett af de från utställningen 1889 ännu kvarstående palatsen på
Marsfältet. Den ursprungliga konstnärsföreningen kvarstannade i Industripalatset vid
Champs-Elysées, och dessa båda kvarternamn blefvo snart utmärkande lör de båda lägren.
Det konservativa partiet med alla medlemmarna af Institutet, utom en, Meissonier, som
var den förnämste upphofsmannen till söndringen, stannade kvar på Champs-Elysées.
Independenlerna eller de, som kallade sig så, Hyllade ölver till Champ de-Mars. Denna
första secession tycktes alltså, på några undantag när, ganska tydligt ange tendenserna.
På Marsfältet funnos, bakom Meissonier, bland målarne: Puvis de Chavannes, Carolus
Duran, Bracquemond, Roll, Cazin, Gervex, Bibot, Lewis Brown, Boudin och Whistler.
Jämte dem skulle några andra yngre män nu inlaga den framstående plats, som tillkom
dem. Det var till exempel fallet med Albert Besnard och Ernest Carriére.
Man kan knappt länka sig två till skaplynnet mera olika än dessa båda höga
konstnärliga individualiteter. De tyckas representera känslans båda motsatta poler. Den förre
älskar ljus, glädje, rörelse, färg, naturens prakt och människoflitens lyx; han tycker om
bländande nuditeter, yppiga blommor, eleganta, frustande hästar, spelande och kämpande
ljuskällor, både de naturliga och de af människan skapade. Den andre söker skuggans
djup, hemmets ljumma värme, tystnadens ljulVa frid, stillheten inom den trånga
familjekretsen, ty han stänger in sig i interiörer, lämnar i sina verk föga utrymme åt naturen,
afskyr rörelse, inskränker sin färg och söker hela dess vältalighet oeb styrka i dess
nykterhet eller, om man så vill, i dess skenbara fattigdom. Men det linns en punkt,
hvari dessa båda motsatta naturer, Besnard och Carriére, stämma helt och hållet öfverens:
det är i uppfattningen af formerna. Bägge tvä ha i en sällsynt grad sinne för hvad man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
