Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klingande och ljusstrålande, än hemlighetsfull, dunkel och förvirrande. Han är en af
århundradets beundransvärdaste virtuoser. Ingen har som han förstått kvinnan, hennes
omgifning och hennes pynt. Först målar han damen af värld, den eleganta damen under
det andra kejsardömets praktälskande nöjeslif, i scener, som han gärna ger en viss liten
sentimental anstrykning utan att ändå offra något af kompositionens måleriska kraf. T. ex.
Besöket, Minne och saknad, Öfverraskningen, En kopp te, Toalettspegeln, Den japanska
klänningen, Förtroende o. s. v. I det hans manér ändras och kanske lägger bort vissa af hans
ursprungliga egenskaper, för att slå sig på friluftsmåleri och impressionism, afhvilkahan
påverkades, dock ej utan protester
mot dessa nya konstriktningar,
inriktas Stevens’ konst — troligen
också på grund af beröring med
den nya litteraturen — på
demi-monde-damens gåtfulla, mystiska
och tvetydiga värld, som han
skildrar i oförglömliga typer. Den
japanska masken, Kvinna i badet, som
förstördes vid en eldsvåda, och
isynnerhet Den parisiska s/inxen i
Antwerpen-muséet bebåda Rops’
konst. Luxembourg-muséel äger al’
Alfred Stevens Hemkomsten frän
balen eller, som den vanligen kallas,
Damen i gult, ett af de finaste och
briljantaste alstren af mästarens
känsliga och liffulla pensel.
Alfred Stevens blef kommendör
af hederslegionen 1878.
Under de senare generationerna
fortfar den belgiska skolan att med
hvarje dag slå allt bestämdare in
pa den realistiska riktningen. Lik- Alfred Stevens: Hemkomsten från balen. (Paris, Luxembourg.)
som i Frankrike förlorar
historiemålningen allt mera terräng; den representeras uteslutande af akademikernas officiella
alster. Öfver dessa kretsar höja sig emellertid några konstnärer, som göra den helgiska
skolan heder. Från den bihliske och orientaliske målaren Portaéls’ ateljé utgingo hland
andra tre artister, hvilkas namn man hör minnas: Agneessens, E. Wauters och .1. de Lalaing.
Det är med flit vi hoppa öfver den affekteradt egendomlige, stortalige och svulstige
Antoine Wiertz (1806—1865), som vid sin död i den belgiska hufvudstaden inrättade ett
museum af sina historico-filosofiska alster.
Édouard Agneessens (1842 — 1885) var son afen medarbetare i lndépendance beige, kom
till Portaéls 1859 och fick Rompriset tio år därefter. Han ådrog sig en skada i hjärnan
och måste lämna sitt lifsverk ofullbordadt. Det finns knappt något annat efter honom än
porträtt och studier samt några fantasiämnen. Men i allt detta ådagalägger han ypperliga
35. — Målarkonsten. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
