Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med hvilken han gärna arbetade, kunde ej annat än påverka honom i denna riktning.
Han debuterade först som skulptör, ägnade sig sedan åt målning, för att lättare förtjäna
sill uppehälle, så mycket mera som han hade gift sig. Han målade i början romantiska
ämnen, hvari han lade an på det patetiska, l. ex. En trappists begrafning (1858), S. Stefans
martyrdöd eller Episod från bondekriget (1875) i Bryssels museum. Då hans systerson
Camille Lemonnier tog honom med sig till grufvorna i Val de St. Lambert, greps han
för första gången af det storartade i detta skådespel. Men 1880 skickades han till Spanien,
där regeringen gifvit honom i uppdrag att utföra en kopia, ett arbete, som han åtagit sig
på grund af sin vanskliga ekonomi. Detta lands tragiska och våldsamt pittoreska
karaktär gjorde ett djupt intryck på honom, och någon tid utställde han spanska ämnen,
t. ex. Tobaksfabriken i Sevilla (1888) i Brysselmuséet, en stor duk, varm, liffull och starkt
exotisk.
Théodore Yerstraete: Seländsk fruktträdgård.
Först 1884 försiggår hans genombrott som skulptör och hans inriktning på folket och
arbetet. Han drömmer alltsedan dess endast om att resa ett monument till Arbetets ära
och låter alla sina stora verk tjäna denna uppgift. Målningen är från den dagen blott
ett bihang till bildhuggarkonsten, en förströelse eller en förberedelse till hans stora verk.
Han målar puddlare, hammarsmeder, arbeterskor, som dra malmkärror, med ett ord allt
hvad som hör till det svarta landet. Af denne mästare, som inom konsten funnit den
högsta demokratiska formeln — näst Millet — äger Luxembourg en starkt syntetisk och
karaktäristisk duk, som bär det namnet; den inköptes 1896 på »Art Nouveau’s» utställning,
hvarifrån hans berömmelse härleder sig. — Den store konstnären dog i Ixelles den 4 april
1905. Han var officer af hederslegionen.
Den belgiska skolan har alltså nu fått sin egen bestämda karaktär; den fortfar
visserligen, som alla europeiska konstcentra, att hämta förhållningsorder hos den franska skolan,
men den bibehåller om icke en nationell karaktär, hvilket ej längre är möjligt af skäl,
som vi utvecklat, så åtminstone en starkt utpräglad lokalfärg.
En egendomlighet, som bör påpekas, är det verksamma inflytandet af
konstnärsföreningar och -grupper. Den solidaritetsanda, som är så utvecklad i denna lilla stats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
