Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ljusproblem, hvilka så lifligt intresserat de franska naturalisterna. I denna realistiska
slräfvan har han målat rococokvrkor med skaror af bedjande kvinnor, salonger, gator,
salutorg, t. ex. Piazza d’Erbe i Verona, och verkstäder, fabriker, t. ex. det berömda
Valsverket i Berlins museum, som härrör från 1875. Det är ovedersägligen hans mest
betydande verk. Där är folkvimmel och rörelse utan oreda, ljus och rök, tjock lutt.
Oaktadt sin alltför markerade smak för en mångfald af små pittoreska detaljer utgör
denna mäktiga skildring dock en helgjuten enhet. Det är ett af den tyska konstens
vackraste prof på lifssludium. Från 1892 målade Menzel ej längre i olja, han slog sig
isynnerhet på gouache som i Pastejbageri i Kissingen, som han utställde i Frankrike
1900. Man har mer eller mindre träffande jämfört Menzel med Meissonier antingen på
grund af analogien mellan deras ämnen från Hydda dagar eller för deras
observationsförmåga.
En annan realist, som förtjänar ett alldeles särskildt omnämnande i den samtida
tyska konstens historia, är Wilhelm Leibl. Han var född i Köln den 23 oktober 1844
och dog i Wiirzburg den 4 december 1900.
Han var son till en kapellmästare vid domen.
Han studerade först i Miinchen tillsammans
med Pilotv 1864. Vid utställningen i denna
stad 1869, där den franska konsten var
lysande representerad af sina största mästare,
och där en särskild sal hade förbehållits
Courbet, blef han starkt frapperad af
den store realistens verk. Del föranledde
honom att genast resa till Paris, där han
stannade till 1870 och där han
uppmuntrades af Courbet själf. Kriget tvingade
honom att aflägsna sig. Han slog sig ned i
Bayern och målade af bönderna i trakten,
i hvilkas lif han deltog. Leibl är en ypperlig målare, begåfvad med en rättfram och
objektiv förmåga att se och en klar och bestämd teknik. Han målar hvad han ser utan
alt tillägga något af sig själf, men enkelt och kraftigt, ulan pedanteri, med stor förmåga
att ge uttryck och lif. Hans båda Dachaukvinnor (1875), som tillhört Munkacsy-samlingen,
och nu äges af Nationalgalleriet i Berlin två bondkvinnor, som i sina egendomliga
pittoreska dräkter sitta vid ett värdshusbord — och Tre kvinnor i en kyrka (1882), som
tillhör Hamburgs Kunsthalle, äro typiska prof på denna talang.
Det finns ännu en berömd konstnär, som man gärna räknar till realisterna, emedan
han isynnerhet ägnat sig ät att måla människoansiktet. Det är Franz von Lenbach, född
i Schrobenhausen (Bayern) den 13 december 1836, död den 6 maj 1904 i Miinchen.
Lenbach är emellertid mindre realist än dilettant. Han är full af de gamla mästarna ända
in till märgen och ser aldrig naturen annat än genom deras ögon. Men han har
tillägnat sig den med en sällsynt assimilationsförmåga, och han öser med väldig skicklighet
ur de rikhaltiga glosböcker, som Tizian, Rembrandt, van Dyck och Reynolds utgöra för
honom. Det finns många likheter mellan Lenbach och fransmannen Ricard, som han
lärde känna i Rom och som påverkade hans talang, men Ricard är en entusiastisk, orolig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
