Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras lystnad förleder dem till och med att lägga sig i bakhåll tor att begärligt sluka den
sofvande kysk hetsgudinnans kropp med ögonen. Det är hainadrvader ridande på
enhörningar, som plötsligt visa sig i skogsbryn mellan furornas höga, raka stammar: del är
tritoner och nereider, hälften djur och hälften halfgudar, sjöodjur eller sirener med
fågel-fötter, och deras groft sinnliga idyller utspelas midt ibland vågorna. Böljornas lek i
Mun-chens Nya pinakotek är mästerstycket i denna genre. En bukig kentaur, åtföljd af
skäggiga, näckroskransade tritoner, har rusat in midt ibland de skrämda nereiderna, som
dyka ner i vattnet. Detta har en utomordentlig rörlighet och klarhet, scenen är så
öfver-raskande ny, så liffull och sannolik, ger ett sådant intryck af all verkligen utspelas bland
hafvets invånare, att man ej kan glömma den. Med samma sällsamma färger, som tyckas
Arnold Böeklin: De elyseiska fälten. (Berlin. Xationalgalleriet.)
hämtade från en under Carpaccio eller Botticelli skolad Jordaens’ palett, målar Böeklin
kentaurernas larmande värld, som han kanske lärt känna i Firenze på Bellinis eller
Basaitis taflor eller på Piero di Cosimos cassoni. Men del är en helt annan stil än i
Achil-les’ uppfostran af Delacroix eller de kraftfulla och stolta hästmänniskor, riktiga halfgudar,
som Gustave Moreau och Fromentin ansågo vara en af den antika världens vackraste
skapelser. Böeklin målar dem än i homerisk anda, kämpande med hvarandra som i
Kentaurstriden i Basels museum, än med groft jovialisk humor, på ett sätt mera värdigt
en genremålare som Spitzweg än honom själf, då de komma för att låta sko sig hos
hofslagaren i byn. Hans smak är stundom dålig, det måste medges, och hans
kompositioner barnsliga. Det är olyckligtvis många af hans arbeten, som äro outhärdliga genom
sina öfverdrifter, sin brist på måtta, sina simpla, klumpiga former. Hans alstring är alltså
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
