Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det slutna rummets skönhet lick en fin och hegåfvad tolkare i Karl Jensen (f. 1851),
som målat en följd af interiörer ur danska byggnader från äldre tider. Han blef
föregångare till den ypperste konstnär Danmark haft på detta område, den europeiskt bekante
Vilhelm Hammershöj (f. 1864). Ingen kolorist har någonsin rört sig med en mera
begränsad färgskala än denne drömmande ensling. Han söker i sina motiv blott ro och
tystnad. Allt som erinrar om dagens lif och larm är borta, och kvar står blott det
tomma rummets kubiska formation med släta hvita eller gråa väggar, med någon gammal
möbel i mahogny och med en solstrimma från fönstret, som sprider sig och upplöses i
elt mildt silfverfärgadt ljus, likt en dämpad musik eller minnenas hviskningar långt
bortifrån. Hammershöj kan tåla en jämförelse med de hästa af de holländska
interiörmålarna på 1600-talet, men
det drag af världsfrånvänd
kontemplation, hvaraf hela
hans konst präglas, gör
honom till en själfständig
företeelse, präglad af ett
öfverför-finadt modernt känslolif, som
eljest är främmande för den
danska konsten.
Hos Julius Paulsen (f.
1860) stå motsättningarna
skarpare mellan ljus och
mörker. Han har lärt af
Rembrandt alt låta den
dramatiska accenten ligga i en
ljuseffekt, som stiger upp ur
natt och skymning. Liksom
Zahrtmann och Hammershöj
hör han till de diktande
målarna, som fly bort från
hvar-dagslifvet. Äfven beträffande
Paulsen kan man tala om
musiken i hans konst men ^a’lr’;mann: Drottning Amalies död. (Köpenhamn, Hirschsprungska samlingen.)
han spelar för full orkester, med löpningar genom instrumentens alla oktaver. Han är
den förnämste bland de lä danska konstnärer, som tagit den nakna människofiguren till
sin uppgift. Han söker den stundom i fjärrliggande ämnen (Adam och Eva, Kain),
stundom griper han den direkt ur verkligheten (Hvilande modeller), men i hvilket fall som
helst åsvftar han framför allt en målerisk tolkning af naturens skönhetsuppenbarelse.
Hans landskapskonst kan karaktäriseras som själfullt subjektivt stämningsmåleri. Hans
porträtt skattas högt och utmärka sig för en fin galleriton.
Vid sidan om Julius Paulsen med hans öfverlägset bravurmässiga penselföring gör
Lauritz Ring (f. 1854) i första ögonblicket ett gammaldags menlöst intryck, men man kan
icke betrakta hans arbeten länge utan att i dem varsna en äkta och värdefull fortsättning
af den gamla danska traditionen från 40-talet. Sin tekniska skolning tog han af Bastien-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
