Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutsatsen: att vetenskapen bör bannlysas på det att
kristendomen må leva, endast är ett upprepande av
vad kristendomens stormän i alla tider påyrkat.
Kunskapens träd är av ondo, alltså bör det huggas
ner och ryckas upp med rötterna — hur tilltalande
är icke sådant öppet ord i jämförelse med den
nyteologiska kompromissen, som gärna ser att
religionskunskapens träd lever och grönskar, blott det
icke blommar och sätter frukt.
Efter denna utvikning återgå vi till apologeterna
av mera modärnt snitt. Bland dessa intar
kyrkoherde S. A. Fries onekligen en hedersplats, fullt
jämförlig med professor Söderbloms. Men hr Fries
är en pastoral kraftnatur, som vet vad han vill, och
när det gäller att i apologetiskt intresse avvika från
sanningen, röjer han en manlig beslutsamhet, som
välgörande kontrasterar mot prof. Söderbloms
oroliga zickzack-kurs mellan sanning och dikt. Av
sakliga anmärkningar finns det i herr Fries artikel
icke ett spår, såvida man icke vill räkna hit den
viktiga upplysningen, att prof. Oldenburg i Kiel ej
delar Bergh van Eysinga’s uppfattning om ett
indiskt inflytande i evangelierna. Men detta är allt
vad som presteras i den vägen, för övrigt rör herr
Fries sig uteslutande med generella omdömen, som
framkastas med skroderande tvärsäkerhet, men
utan spår av bevisning. Typisk är t. ex. följande
passus, vars sanningsinnehåll lätt nog torde kunna
taxeras av dem som gjort sig besvär att läsa
”Kristendomen förr och nu”:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
