Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Rtmgerd.
Ja, nu ar Iljaltc borta, och derför tror din
fader sig ostraffadt kunna skymfa oss. Ve den
nidingen, förbannelse öfver honom och hans ätt,
ma aldrig
RODNV.
Tyst, Rimgerd, han lefver. Känn, hans hjerta
slår, fastän svagt. . Björn, hjelp mig, törhända
två slägtens frid kan räddas ännu.
Rimgerd (ser sig rådvill omkring,
blicken faller på Fridleif,
hon för honom hastigt åt
sidan).
Thorolf har gätt till Arngrim, skynda efter,
säg honom, att Atle lefver. (Då Fridleif betraktar
henne, som om han icke förstått.) Skyllda! Pilen, som
flugit frän bågen, vänder icke äter, men den kan
gripas i flygten af en djerf hand.
Fridleif.
Ont det icke äl’ föl’ sent. (Ämnar ga, men mötes
af Thorolf.)
Sextonde scenen.
jde förre. yhorolf.
pl[oroi.f (håller Arngrims yxa
mot Ulf).
Ulf Arngrimsson, känner du igen din faders
yxa: Med den klöf jag hans hufvud vid hans egen
härd. Så gäldar jag oförrätter.
ULF (ser tigande på yxan).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
