Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
Ulf.
Ej tager jag silfver för min faders lif.
Hjälte.
Jag gifver i guld, hvilken vigt du än begär.
ULF.
Guld är rödt, dock ej som blod.
Hjälte.
Glöm icke att första skulden ju var Arngrims.
(Hejdar Ulf, dä denne vill tala) Tag guld och silfver,
tag mitt stolta vikingaskepp, som burit mig i lust
och glädje kring verlden, kärare skatt eger jag
icke, men jag gifver den gerna för min fader och
för Rodny. Hon var Arngrims dotter, hon må
döma mellan oss.
ULF.
Ej är jag van att taga qvinnors råd.
Rodny.
Och ville Ulf än lyssna till mig, jag teg
likväl. Min fader var mig mycket kär, men han är
döden, du är lifvet, Hjälte, och skiljer vigarf nu
oss båda, så skulle jag ju döma uti egen sak. Jag
kan det icke.
Ulf.
Hör nu mitt sista ord, Hjälte, till tings har
jag stämt din fader, der falle dom efter lag och rätt.
Hjälte.
I många år var jag min egen lag, och jag
förblir det, om så mig lyster. Ännu är icke sista
ordet sagdt, och icke ofta var det min sed att bedja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
