Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
Tredje scenen.
JJLF, -pRiDLEiF.. ]RODNY.»
ULF (ironiskt).
Icke har jag trott mig se en ny tid gro i
dig, du unge Balderslike drömmare, snarare en
hägring från de gyllene dagar, dä Gudarne lekte
ä Idavallen. Kan du qväda dem ur det förgångnas
natt, då vet jag ingen mägtigare än du.
Fridleif.
Förgången tid kommer aldrig åter, en dåre
han, som vill väcka det, som dog. Dö skola Gudar,
dö skola menniskor och allt, som skapats, men
öfver verlden, öfver tingen lefver Allfader, som
aldrig förgås, och nornorna rista den doldes lagar
med binderunor, att ingen må läsa dem förr, än
de slägten födts, som förstå de mägtiga orden.
Ulf.
Varder du stamfader för dem ?
Fridleif.
Slut är gudaleken, hård går striden, mörkt
är ödet, men jag anar det eviga, skymdt af natten,
och det skall segra i ljus, klarare än Idavallens
sol. När väldet faller, krossadt i sin egen,
förhärjande kamp, då stiger det sanna ljuset upp, att
stråla öfver frid och lagbunden rätt. Var icke så
din mening, Ulf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
