Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioo
Orm.
Utan dig gå vi icke med Ulf.
Al.LA (om hvarandra).
Rodny, kom! Lyckan har vikit från oss,
sedan du flydde. — Spådde Fridleif sant, hafva
våra disor öfvergifvit oss med dig? - Rodny,
vänd om, vi föra dig hem.
(Ulf synes i dörren).
Rodny.
Flytt hafva alla disor, säden I? Ja, jag ser
dem, sörjande vika de hän i nattens dimmor,
dröjande blicka de tillbaka mot härden, de lemnat.
Ve öfver den stund, då vi glömde, hvad
redlighet och ädelmod bjödo; ur svek rann vårt dåd
upp, och i svek hafva vi trampat vår stig.
ULF (går henne närmare).
Rodny, du smädar oss alla, du smädar vår
fader.
Rodny (drager en ring af sin arm
och låter den falla i elden).
Heliga magter, åt eder offrar jag min
dyrbaraste skatt, min faders sista gåfva. Eder hafva
svikits, sanning har förvrängts, gifven mig kraft
att rentvå vår fläckade ära, eller tagen mig som
offer, jag viger mig åt eder. (Träder tillbaka.) Fridlyst
vare det rum, som helgats åt Gudar, och fridlyst
vare offernatten. (Hon vinkar med handen, männen böja
vördnadsfullt sina hufvuden för henne och lemna stugan; då
den siste försvunnit, går lion långsamt mot dörren med en
dröjande blick på Ulf, som står tyst och stilla; en kufvad
lidelse arbetar inom honom. Hon stadnar, som om hon velat
säga något, men besinnar sig och går med Ölver.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
