Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii5
Ulf (blottar sitt hufvud mot
vinden).
Ja, bläs, starke Kåre, tumla om på nattsvarta
böljor, kan du drifva upp ur deras djup, hvad
som gömdes der sedan urtidens mörker? Då är
du i sanning stark, kom hit, mig lyster att kämpa
med dig. Du stark? Hafvet drifver du framför
dig, och skogar bräcker du, men till djupet af ett
menniskobröst hinner du icke och kallar dig dock
en Gud! Jag trotsar dig.
Björn.
En ljungeld! Nu kör Thor ut att strida mot
trollen.
ulf.
Hell dig, Thor, slunga din hammare mot
bergen, klyf dem till grunden. Hör, huru härligt
dönet rullar från klyfta till klyfta, det jagar
jät-tarne likt skrämda pysslingar in i deras splittrade
klippborgar. Hell dig, Odins son, Allbetvingare,
Midgårdsormens besegrare, en gång vardt du dock
öfvervunnen, Utgårdaloke betvang dig med list,
hvem djerfves kalla honom feg derför?
Björn.
Jag känner icke igen dig, Ulf, hafva valör
sjungit midnattsseid öfver dig?
Ulf.
Hvem känner en annan? Hårdt må slaget
vara, som skall mjuka mitt hjerta, sade Rodny.
Ja, mörkt och slutet är mitt hjerta, men för en
var det dock alltid öppet, kär var mig min fader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
