Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii9
på en färd, dit du icke följer mig. Min gård
lemnar jag i arf åt Hjälte, men icke mitt hat.
(Tager facklorna från Atle och kastar dem på däcket i
sam-manhopadt bråte, som flammar upp.) I högt lågande eld
skall det förtäras, fri och glad skall jag möta
Arn-grim hos Odin i sköldtäckt sal; der finnes rum
nog för oss båda, och der skola vi glömma våra
tvister, må de vara glömda bland eder. Frid vare
Rodnys brudgåfva. Farväl. (Han styr utåt sjön,
lågorna slå upp öfver skeppet och kringhvärfva de deri sittande.
Åskvädret har dragit bort öfver sjön och mullrar endast på
afstånd, molnen dela sig för morgonrodnaden i öster.)
Ulf.
Han var starkare än jag.
Rodny.
Hvarför, Ulf! Ty han var sann och sig sjelf
trogen. Vill du ännu fullfölja kampen? Nu är
vår faders blod försonadt, och, Hjälte, du har
intet att hämnas, endast ett stolt minne har din
fader lemnat qvar åt dig.
HJÄLTE (ser tveksamt på Ulf, som
stirrar efter det brinnande
skeppet).
Ulf.
Rodny, du vigde dig åt vrede Gudar för att
utplåna vår vanheder, och ett offer fordra de, men
han må offras, hvilkens skulden var. Björn, du
tage Asmunds dotter till äkta, och din äldste son
må du kalla Arngrim. Dig skänker jag min gård,
der före du vårt namn till heder. Jag gick orätt
väg. (Springer ut på eir från stranden utskjutande klippa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
