Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Undersökningens grundvillkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BIBELNS LÄRA OM KRISTUS. 13
den romerska anden gällande. Världen kunde icke på en
gång omskapas; slafsinnets gamle Adam lefde upp igen
och gaf sig ej tillfreds, innan han fick en ny tradition,
en ny påfve att böja sig under. Augsburgiska bekännelsen
vardt den nye påfven. Därmed var protestantismens
utgångspunkt och hufvudgrundsats förnekad af protestanterna
själfva. Här är icke platsen att tala om de sorgliga
följderna af denna själfförnekelse, ej heller om de skäl,
som ur historisk eller psykologisk synpunkt kunna förklara
och därmed äfven ur samma synpunkter urskulda henne.*
*Detta protestantismens affall från sin idé har till en del
sin förklaring i yttre historiska förhållanden. Hvad låg närmare
till hands för femtonhundratalets män än det antagande,
att en i alla punkter bestämdt formulerad, endräktigt omfattad
och upphuren trosbekännelse skulle bilda det välbehöfliga
bålverket för den unga kyrkan mot den öfvermäktiga gamla, som
med sin kufvande auktoritet och fasta organisation förekom så
fruktansvärd ännu i sitt förfall? Denna tanke fick ökad
utbredning och styrka genom framträdandet af svärmare, som
sin ytterliga spiritualism hotade att omöjliggöra all kyrklig
organisation, och den understöddes af en trängtan, som alla
religiöst troende känna, de må vara katoliker eller protestanter,
att befinna sig inom en krets, där de veta sig skyddade för
oroande tvifvel och inkast mot den uppfattning af de högsta
sanningarna, vid hvilken de fäst sitt lifs ankar och sitt lifs
lycka. Den endräkt i öfvertygelsen, som äfven på andra områden
skapar trefnad och innerlig gemenskap mellan andarna,
är särskildt på det religiösa en källa till andlig trygghet och
harmoni. Likaledes är det väl begripligt, att det ursprungliga
evangeliska trosbegreppet, enligt hvilket tron, för att tala med
Luthers ord, »ej är annat än det rätta och sanna lifvet i Gud»,
skulle i sin öfversvinneliga höghet förflyktigas och efter hand
lämna plats för en statutarisk tro, ett teoretiskt framhållande
af vissa lärosatser, och det dess snarare, som tron icke kan
umbära hvarje sådant teoretiskt element utan att försjunka
en gestaltlös och dunkel mysticism. Hvarje reformation griper i
sina principer högt utöfver den ståndpunkt, på hvilken den
massa, som omvänder sig till henne, för tillfället befinner sig;
omedvetet, men nödvändigt, framträder fördenskull efter hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
