Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2. Genmäle till herr Biskop Beckman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väsende upplöser sig religionen för det religiösa tänkandet
den tröstlösaste förvirring. Allt hvad som innebär en
verklig gensägelse mot denna tro framstår därför, från det
tänkande religiösa medvetandets ståndpunkt, såsom en mot
sanning och lif fientlig lögn.»
Hvad angår Kristus i det s. k. förnedringstillståndet
gör hr biskopen åt nya testamentet icke obetydliga
medgifvanden. I bestämda ordalag och utan att göra undantag
för »den gudomliga naturen» i Jesus erkänner den
samvetsgranne apologeten dennes vetandes begränsning.
»Måhända har denna», yttrar han, »uppenbarat sig till
och med i den dunkelhet, som onekligen vidlåder
enskildheterna af Jesu förutsägelser om de yttersta
tiderna ...» »I en punkt (den om domens dag och stund)
har han uttalat sin ovetenhet på ett sätt, som icke tillåter
någon tvekan ...» »Så djup, så verklig, så utmärkande är
detta (förnedringens) stadium den mänskliga arten hos
Jesus, att han kan känna, ja understundom verkligen
känner sig själf liksom stängd från gudomslifvet.»
Hr biskopen erkänner vidare, särskildt med afseende
på Johannes och Hebréerbrefvets författare, att nya
testamentet drager en gränslinie mellan Gud och Kristus,
samt att öfver hufvud »hvarje gudomlig egenskap eller
funktion finnes hos Sonen såsom af Fadern gifven». Ja,
han går sina medgifvanden slutligen ända därhän att erkänna.
Jesu ord, Joh. 17: 3, att Fadern är allena Gud. [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
