Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Källarmästaren i Skrikebo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ja’ förgrepet mej på dej så möcke’ som må’ min lillefinger en
gång? Nähä du, Isak lelle, ja’ vell knappast ta’ i dej mä’ en
tång, rätt så hög ämbetsman du ä’!
På det viset bjäbbade käringen och till sist blef Isak så pass
att han rent af höll på att krevera af ilska, hvilket ingen kan
undra på.
När då Lisa tyckte, att han lidit nog, slängde hon ner en
byktafla och en såstång i källaren och menade att Isak, som vore
en sådan karl och matador och fjärdingsman, nog skulle laga
sig opp i ljuset medelst de sakerna.
Det gjorde han också. Men när han, blodig om munnen,
kom ut på gården, var han så anfäktad af ilska och förargelse,
att han bestämdt inte visste hvad han gjorde, utan högg
käringen i kalufven och började ramla på henne utefter ryggtaflan
med käppen, det värsta han förmådde.
Och det var ju inte mer än rättvist och bra och väl förtjänt.
Men olyckan var den, att grannkvinnan och hennes piga
stodo i sin kålgård och åskådade dansen. Och fastän de tyckte,
att det var roligt och godt nog åt Lisa, så voro de i alla fall
ett par goda vittnen.
Det var emellertid inte det värsta för Isak, att han, när
Petter kom med stämning för hemgång, nödgades muta ner
saken med femton kronor. Ej heller var det något att så
särdeles fästa sig vid, att han i tre veckors tid hade ondt i tungan
och gick och suddade på målet.
Allt det var ju rena bagateller. Men det värsta var, att
folket i hela socknen efter det där äfventyret i Fästampen tagit
sig till att kalla Isak Petterson i Skrikebo för —
»Källarmästaren» Och i vår tid och i vår ort har det ordet, gualof, en
förskräcklig klang.
Jojo, farligheterna och stormarna stryka fram på samhällets
höjder.
— Ja’ vell hellre va’ simpel bonne och kallas rackare än va’
fjärdingsman och skällas »källarmästare»! sa’ också Per i Nyby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
