Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »I vettnes närvaro.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig in i Kalles hafregärde och åstadkommit en ganska bra
ödeläggelse därstädes.
— Du får lof betala mej skadan, för du har ovana kreatur
och gärdsgår’n var redig! sa’ Kalle.
— Aldrig får du en styfver förrän du visat bå’ dä’ ena och
andra. Syn och domstol få lägga emella’ oss, för ja’ betalar
inte utan att ja’ blir dömder te’t! svarade Sven.
Men domstolen ville Kalle inte till. Hellre hade han väl
anropat hin håken om hjälp än den, och därför gick han och
grubblade i sorg och själskval en långlig tid.
Slutligen fick då äfven han en dag en idé, och med den
gick han till Manne i Lunden, som anses för en klyftig jösse i
församlingen.
Men en skälm ä’ han ju i bå’ själ och hjärta.
— Undras om dä’ skulle va’ farligt, om ja’ klådde upp Sven
Månsson rejält, för ja’ får ingen frid inom mej, hvarken natt
eller da’, så länge han inte fått sota nå’t för dä’ där våldbetandet
i min hafreåker! frågade Kalle.
— Farligt! Nä’ gubevars! Men du får lof göra’t ärligt,
och så är dä’ tvång att du gör’et i vettnes närvaro! rådde
Manne.
Öfver det rådet blef Kalle så glad, att han gick hem mycket
bå’ tröstad och vederkvickt.
Serradö, två dar efter tog Kalle med sig ett par bra karlar
och masade ner till Måns, som just gick och redde sin träda.
Kalle gick rätt på’n, och när han kom fram, klippte han till
Måns med sin staf, så att karlen blef både flat och förargad.
— Vet du inte hut? Ska’ du slöss? röt Måns.
Men han fick intet annat svar än stryk immer badd tills
han nästan var fördärfvad.
Då sa’ emellertid vittnena:
— Nu kan dä’ va’ nok, Kalle.
— Ä’ I säkra på att dä’ är lagligt gjordt, så är dä’ er
ensak! flämtade Kalle.
— Vesst ä’ dä’ lagligt, sa’ vittnena samt menade på, att
den utdelade stryken varit, fullkomligt giltig. Och så gingo de
dädan.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
