Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skinande nämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gubbarne blefvo riktigt mätta och påstrukna framåt kvällen samt
rökte och bolmade och talade juridik och politik, så att
gästgifvaregården kunnat sjunka därvid.
Gu’vet, huru de bara kommo upp på nämndemanskammarn
i tingshuset den kvällen. Men dit kommo de i alla fall, ty de
vaknade där allesammans vid sjutiden i den kalla vintermorgonen,
och voro då samt och synnerligen rätt »illamåannes» efter den
genomgripande handläggningen af Nickodemi stora middagsmål.
Häradsdomaren steg först upp och gick och skrabbade i
mörkret på kammaren. Därvid kom han underfund med att det
inte fanns en droppe vatten i den stora handkannan.
— Hvem ha’ druckit ut tvättevattnet? sporde han.
— Dä’ vete hundan, och för min del bestrider ja’
påståannet! svarade hvar och en.
— Då får du, Nickodemus, såsom yngste nämndeman, gå
ner åt menighetens rum efter vattenkanna, som står te höger
inom dörren! komderade häradsdomarn.
Och Nickodemus laggade af i skummet. Men som han var
ny och obekant ännu med juridiska former fick han fatt i det
stora fotogenkruset och bar upp det.
— Häll handfatet fullt! sa’ häradsdomaren. Och Nickodemus
gjorde så.
Se’n tvättade sig hela nämnden och gnodde sig det värsta
de kunde, två och två i sänder vid handfatet.
— Dä’ va’ helsefyr hva’ här egentligen osar »fortisken»,
utlät sig häradsdomaren, när han torkat sig och stod och redde
ut sitt hår, som han äfven genomblött, för att skrämma undan
och afkyla kopparslagarna.
— Ja, dä’ va’ ryss rasande. Nå’n har bestämt vält ikull
lampa’ i natt! Vi få lof ut i friska lufta’, för här kväljer dä’
en! yttrade de andra.
Och så gick nämnden ut och fnyste i vintermorgonen. Men
det kvalmiga oset förföljde dem likväl.
— Tvi attan! Hela skapelsa ä’ bestämdt förtiskendränkt!
suckade nämndemännen och illgrömmade sig. Ty hvart de kommo
luktade det lika besatt.
Och när de efter ringningen »satt sig» och domarn kom in,
fnyste denne också och tyckte, att domstolen luktade fotogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
