Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En oskuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hvarje gång han blottade sina aningar för henne, blef
hon missnöjd och berättade med den oskyldigaste och
trovärdigaste min om allt hvad hon tänkt och allt hvad hon gjort och
med hvem hon talat, sedan de sist råkades.
Och sedan började hon gråta och påstå, att hon vore så
olycklig, så fasligt olycklig, emedan han ej hade lit till henne.
Då trodde han henne, så länge han hade henne i sin famn, och
förbannade sin dårskap och dumhet.
Men så fort han blef ensam, kommo de ohyggliga aningarne
öfver honom igen.
*
En kväll strax efter det han kommit åt fabriken för
nattarbetet, och då han sålunda icke kunde gå ner till Britta,
stormade de mörka tankarne häftigare än vanligt på honom.
Han hade ingen ro och kunde icke bärga sig. Slutligen bad
han en kamrat passa på hans maskiner, medan han sprunge ut
några minuter.
Och så rusade han i skummet af neråt Hjälmaryd. Han
sprang och tänkte, att nu skulle det väl bli ett slut med oron.
Han skulle finna Britta hemma sorgsen öfver att det var hans
nattarbetsvecka.
Men rätt som han sprang, fick han syn på ett par personer,
hvilka smögo sig in bak’ några lummiga hasselbuskar vid
stranden. Han tyckte sig känna dem bägge, och som en orm var
han efter — och där, där stod Britta, den där rodnande,
oskyldiga, eftersträfvansvärda Britta, sluten i kassörens famn, stod där
och lät sig kyssas af den utmärglade rouéens läppar.
*
Några minuter efteråt kom Kalle Hjälm tillbaka till sina
maskiner. Men kamraterna tyckte han såg ut, som om han
blifvit blind och drucken på en gång. Han bara stirrade och raglade.
En rem höll på att glida af sin skifva. Kalle Hjälm stirrade
på det precis som om han ej fattat, hvad som hvar på färde.
— För på remmen! skriker en af kamraterna till honom.
Först då vaknade han liksom om han fått en elektrisk stöt och
rusade på remmen.
I samma ögonblick sågo kamraterna, hur den kraftige unge
mannen greps af densamma och kastades upp mot taket med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:03:34 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blsocken/0093.html
