Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Se’n gick hon.
— Hon fick hjärtkramp! sa arbetarne.
Men sedan dörrarne blifvit låsta om dessa sargade kvarlefvor
af ett för kort stund sedan så friskt, så vackert, modigt och
hoppfullt människobarn och långt efter det alla arbetarne aflägsnat
sig från den hemska skådeplatsen för denna olyckshändelse, satt
Hanna kvar på den vanliga platsen däruppe.
Och allt efter som minuterna skredo, saktade stormen af,
regnet upphörde och hösthimlen fick liksom ett blidare utseende.
Gladdes han måhända, den grymme sköflaren, öfver att den
fagra människoblomman, som satt där på stenen, allt mer och
mer förbleknade i hans dystra kväll?
Men när den stackars A’gust jordats följande söndag, sade
gummorna, som voro med i likbegängelsen, och hvilka ju alltid
ska’ ha’ sista ordet:
— Var dä’ inte dä’ vi allti’ sagt. Han var för kvicker, han
kunde inte bli gammal!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>